Avhandling. Måttligt för tidig födsel (graviditetslängd 30 + 0 till 34 + 6 veckor) står för 2 procent av alla födslar i Sverige. Under senare år har bristen på studier av denna grupp underburna barn uppmärksammats internationellt. Avhandlingen belyser de måttligt för tidigt födda barnen ur ett epidemiologiskt perspektiv. Forskningen baseras på Perinatala kvalitetsregistret (PNQ)och Medicinska födelseregistret.
Vi fann att nästan hälften av alla barn som vårdas på neonatalavdelningar är måttligt för tidigt födda. Under en 20-årsperiod har dessa barns vårdtider förkortats med en dryg vecka, utan att sjukligheten minskat. Intressant nog varierade vårdtiden upp till två veckor mellan olika sjukhus. Barnens sjuklighet i sig hade ingen stor effekt på vårdtidens längd, vilket däremot organisatoriska faktorer, som sjukhusstorlek, sjukhusnivå, möjlighet till samvård av mamma och barn och tillgång till hemsjukvård, hade.

Vi kunde också visa att måttligt för tidigt födda barn löper stor risk att insjukna och behöva behandlingsinsatser i nyföddhetsperioden; exempelvis drabbades 28 procent av akuta andningssjukdomar. Kort graviditetslängd var en riskfaktor för neonatal sjuklighet. Tillväxthämning under fosterlivet var vanligare bland de mer omogna barnen, och detta tillstånd ökade också risken för andra neonatala sjukdomar.

Risken att drabbas av andningssjukdomar undersöktes hos 4 679 måttligt för tidigt födda barn som jämfördes med en referenspopulation på 467 629 barn födda i graviditetsvecka 35–41. Risken var 23–180 gånger större för de måttligt för tidigt födda än för referens­popu­lationen. De faktorer som ökade risken var kejsarsnitt (både före och efter värkdebut), lägre gestationsålder, låga Apgarpoäng (<4 vid 5 minuters ålder) och manligt kön. För tidig vattenavgång, antenatala steroider och intrauterin tillväxthämning var skyddande faktorer. Mammans ålder, kroniska sjuklighet och rökvanor hade ingen effekt på denna risk.Sammanfattningsvis visar avhandlingen att en genomtänkt vårdorganisation och införande av hemsjukvård kan begränsa tiden på sjukhus för denna grupp barn utan att deras hälsa riskeras. Rimligen innebär det fördelar för barnet och familjen, samtidigt som resurser och sängplatser frigörs inom neonatalvården. Den ökade kunskapen om att graviditetslängden spelar stor roll för den neonatala sjukligheten även bland måttligt för tidigt födda pekar tydligt på vinsten av att senarelägga förlossningen i de fall det är möjligt. Ökad beredskap hos vårdpersonalen om att speciellt andningssjukdomar är vanliga kan också leda till bättre omhändertagande och snabbare behandling efter förlossningen. Vidare kan nyfödda barn med identifierade riskfaktorer hållas under särskild uppsikt och få snabbare behandling med bra resultat.