Den amerikanska kirurgen Eileen Bulger har under de senaste sju åren organiserat tre kliniska prövningar för att slutligt klarlägga värdet av hyperton koksaltlösning inom den prehospitala vården. Åtta sådana studier genomfördes mellan 1987 och 1997, men ingen var tillräckligt stor för att avgöra saken. Det misstaget skulle inte göras om nu! Till sin hjälp hade Bulger en organisation för kliniska prövningar i USA och Kanada kallad Resuscitation Outcomes Consortium. Nästan 150 sjukhus deltog.
En första studie jämförde infusion av 250 ml NaCl 7,5 procent och dextran 6 procent (RescueFlow) med samma volym Ringer-lösning med avseende på utveckling av lunginsufficiens (ARDS) inom 28 dagar efter kombinerat trauma och hypovolemisk chock. Studien avbröts efter det att 209 patienter inkluderats, då Bulger inte fann någon tendens till att grupperna skilde sig åt [1].
En uppföljande studie jämförde överlevnaden hos 853 patienter som fått >10 blodtransfusioner inom 24 timmar efter trauma kombinerat med hypovolemisk chock och som därför borde ha särskilt stor risk för att utveckla ARDS. Här jämfördes 250 ml bolusdos av NaCl 7,5 procent, NaCl 7,5 procent med dextran och NaCl 0,9 procent. Efter 28 dagar var dock mortaliteten nästan exakt 25 procent i alla tre grupperna [2].
En tredje studie kartlade neurologiska skador sex månader efter trauma utan hypotension [3]. Glasgow Coma Scale var <8 vid skadetillfället. De 1 331 patienterna hade randomiserats till att få en av de tre vätskorna som användes i den förra studien. Inte heller här sågs någon skillnad mellan grupperna. Trist nog gick det alltså inte att påvisa att hyperton koksaltlösning kan rädda liv eller minska de neurologiska skadorna efter trauma. Kanske ser vi här de definitiva studierna av »small-volume fluid resuscitation« inom den prehospitala vården. Så här stora satsningar är ju svåra att göra om. Den som vill försvara användningen av hyperton koksaltlösning i detta sammanhang får nu åberopa mindre komplexa resultatmått än död och neurologiskt slutstatus.