Det finns starka belägg för att psykosociala faktorer bidrar till risken för insjuknande i hjärtinfarkt oberoende av den effekt som de traditionella riskfaktorerna har. Psykosociala faktorer har visats svara för cirka 30 procent av tillskriven risk för insjuknande i hjärtinfarkt. Psykosociala faktorer associerade med ateroskleros och kardiovaskulär sjukdom kan delas in i två kategorier: dels kroniska stressorer, som låg socioekonomisk status, svagt socialt stöd, stress inom äktenskapet och stress i arbetet, dels emotionella faktorer, som djup depression, fientlighet, ilska och ångest.

Projektet Sekundärprevention i Uppsala primärvård (SUPRIM) sattes upp som en randomiserad, kontrollerad klinisk prövning för att undersöka effekten av ett kognitivt beteendeterapibaserat (KBT) interventionsprogram fokuserat på modifiering av kategorin emotionella faktorer för insjuknande eller återinsjuknande i kardiovaskulär sjukdom (infarkt, stroke, övrig kardiovaskulär sjukdom).

Alla patienter som skrevs ut från Akademiska sjukhuset till primärvården i Uppsala län efter vård för genomgången hjärtinfarkt eller efter ko­ro­nar­kärls­in­grepp (perkutan koronarkärlsintervention eller koronarartär-bypass) bedömdes för deltagande i studien; 362 valde att delta. Alla fick ett traditionellt riskfaktoroptimerande om­händertagande, och hälften randomiserades dessutom till KBT.
KBT-behandlingen gavs som 20 två-timmars sessioner under ett år, med separata grupper för män och kvinnor. Varje session hade ett specifikt tema, arbetsmaterial och hemläxa. Enkla dagböcker användes för självmonitorering av beteende och reaktioner. Beteendeövningar introducerades tidigt och monitorerades och diskuterades vid varje session.

Deltagarna undersöktes vid baslinjen och efter 6, 12, 18 och 24 månader med frågeformulär om riskfaktorer och psykometriska instrument, blodtrycksmätning, blodprov för blodfetts- och and­ra analyser, antropometri osv. Dessutom följdes gruppen via register beträffande återinsjuknande och överlevnad. Mediandeltagandet i KBT-programmet var 85 procent, färre än 5 procent deltog i hälften eller färre sessioner.
Under de första två åren fanns inga skillnader mellan KBT-gruppen och kontrollgruppen beträffande socioekonomiska faktorer, rökning, blodtryck eller blodfetter. Efter i genomsnitt åtta års uppföljning hade KBT-gruppen 41 procent lägre insjuknande i kardiovaskulär sjukdom än kontrollgruppen (P < 0,005), 48 procent lägre insjuknande i hjärtinfarkt (se figur) (P < 0,01) och 28 procent lägre mortalitet (ej signifikant).Det fanns ett starkt samband mellan hur mycket man deltog i KBT-programmet och preventionseffekten men inga tecken på avtagande effekt under uppföljningstiden. Number needed to treat (NNT) för att förhindra 1 insjuknande i kardiovaskulär sjukdom var 10, vilket är bättre än de flesta läkemedelsstudier inom området visar.Detta är första gången som en stark effekt av beteendemodifierande behandling och minskat insjuknande i kardiovaskulär sjukdom och hjärtinfarkt kunnat visas. Artikeln har nyligen accepterats som tillhörande de 2 procent mest intressanta artiklarna publicerade inom medicin och biologi. Vi har rönt ett entusiastiskt bemötande från forskare inom området runt om i världen. Är det dags att införa programmet som standardåtgärd inom kardiovaskulär sekundärprevention?


Kumulativt första återinsjuknande i letal och icke-letal kardiovaskulär sjukdom under 9 år (108 månader) från baslinjeundersökningen justerat för inflytande av bl?a ålder, kön, civilstånd, ut­bildning, rökning och komorbiditet.