Diskproteskirurgi för ländrygg­ssmärta har fördelar jämfört med intensiv rehabilitering. Men skillnaderna mellan grupperna är svårvärderade, och komplikationer blir därför av högre vikt, enligt en studie i BMJ.
Kronisk smärta i ländryggen är vanlig, och livstidsprevalensen har beräknats till 59–85 procent. Relativt få individer får invalidiserande smärta, men för dessa varar tillståndet i flera år. Fusion/steloperation av kotor har fått utbredd användning, men rehabilitering har också en plats, enligt publicerade studier. Dessutom kan diskprotes användas i stället för fusion. Flera studier har jämfört just fu­sion och diskprotes, eller fusion och rehabilitering, och indirekta jämförelser kring diskprotes och rehabilitering har därför kunnat göras.

En norsk studie har nu jämfört dessa två behandlingar. Studien randomiserade 173 patienter med kronisk rygg­smärta (>1 år) till antingen diskprotes­kirurgi eller poliklinisk multidisciplinär rehabilitering under 12–15 dagar. Alla patienter hade minst 30 poäng på Oswestry­skalan (i snitt 42 poäng) och degenerativa förändringar i 1–2 lägre länd­kotor. De skulle också ha fått sjuk­gymnastik eller kiropraktorbehandling i minst sex månader utan effekt. Det primära utfallsmåttet var förändring i antal poäng på Oswestryskalan. Efter två års uppföljning fann man en signifikant skillnad: kirurgigruppen hade i snitt 21,2 poäng (± 17,1) och rehabiliteringsgruppen 30 poäng (± 16) (P = 0,001). Sekundärutfallen varierade dock; bl a var fler patienter i kirurgigruppen nöjda med behandlingen, men det fanns inga skillnader mellan grupperna i återgång till arbete eller på den mentala komponenten i SF-36-skalan.
Det är svårt att bedöma hur kliniskt relevant en 8-poängsförändring på Oswestryskalan är. Förbättringen över tid i rehabiliteringsgruppen och risken för komplikationer i samband med kir­urgi gör att författarna rekommenderar övervägande av multidisciplinär rehabilitering i första hand.