Trötthet, oro, förvirring, agitation/ils­ka, sveda vid vattenkastning och täta urinträngningar är vanliga symtom hos patienter på äldreboenden. Upp till hälften av de boende har bakterier i urinen, utan att det ger några symtom och utan att det ska behandlas. Det gör det svårt att veta om ett nytt symtom är relaterat till bakterier i urinen eller inte.
Är det nya symtomet orsakat av en urinvägsinfektion eller utgör bakterierna i urinen endast ett betydelselöst bifynd? Den diagnostiska osäkerheten resulterar ofta i antibiotikabehandlingar av diskutabelt värde, som kan ge biverkningar och ökad risk för förekomst av antibiotikaresistenta bakterier.

Syftet med studien var att undersöka om det finns ett samband mellan bakterier i urinen och nytillkomna eller ökade symtom bland patienter på äldreboenden. De symtom som studerades var trötthet, oro, förvirring, agitation/ils­ka, en beskrivning av att inte vara sig lik, täta urinträngningar, sveda vid vattenkastning och feber.
I studien regi­strerades symtom, och urinprov togs från 651 patienter på äldreboenden i Västra Götaland. När man statistiskt tar hänsyn till förekomst av symtomfria bärare av bakterier i urinen visade det sig att det överlag inte finns något samband mellan symtom och fynd av bakterier i urinen. Ett möjligt undantag är beskrivningen av att inte vara sig lik de senaste 1–3 månaderna och samtidigt fynd av E coli i urinen.
Antingen är det så att urinvägsinfektioner inte orsakar de här symtomen hos patienter på äldreboenden eller så är en urinodling i sig ett alltför ospecifikt test för att vara användbart i dessa situationer.