Problem med vattenkastning till följd av förstorad prostata är som bekant vanliga. I Sverige opereras årligen ca 4 500 patienter för sådana besvär. SBU har tittat på studieläget från 1975 och framåt och konstaterar att män med svåra vattenkastningsbesvär är den patientgrupp som är aktuell för kirurgisk behandling. Transuretral resektion av prostata (TURP) är den dominerande operationsmetoden. Till icke-invasiva metoder hör transuretral mikrovågsbehandling (TUMT), som dock inte är lika effektiv som TURP. Den sistnämnda metoden är också den mest kostnadseffektiva behandlingen givet att patienten har omfattande besvär, konstaterar SBU.
Alternativet till kirurgi är läkemedel, som främst ges till patienter med lindrigare besvär. SBU:s genomgång visar dock att läkemedel överlag endast har blygsam effekt. Däremot kan farmakologisk behandling vara till nytta för enskilda patienter, och det är därför viktigt att man följer upp patienterna för att säkerställa att medicineringen verkligen gör nytta. Vid sidan av registrerade preparat finns ett antal olika naturläkemedel. Vissa av dessa tycks kunna ge effekt, men de är i dagsläget inte tillräckligt studerade.
Behovet av behandling ska ses mot bakgrund av att drabbade patienter får försämrad livskvalitet och nedsatt sexuell funktion, konstaterar SBU vidare och understryker vikten av att informera patienterna noga inför såväl kirurgisk som farmakologisk behandling.
När det gäller diagnostiken finns det inte en enskild metod som kan användas för att diagnostisera godartad prostataförstoring med avflödeshinder. I stället handlar det om att utesluta andra diagnoser, däribland urinvägsinfektion, prostatacancer och blåscancer. Viktigt att notera är att SBU upptäckt geografiska skillnader, då behandlingspraxis tycks skilja sig mellan olika landsting. Myndigheten efterfrågar en analys kring dessa skillnader och vad de beror på.
