Huvudvärkssyndrom är heterogena och uppvisar betydlig variation över tid. Dia­gnostiska kriterier kan behöva ta hänsyn till detta. Det visar en långtidsstudie i BMJ.
Många tvärsnittsstudier ger prevalensuppgifter och redovisar riskfaktorer för migrän, men få prospektiva studier har granskat olika typer av huvudvärk genom långtidsuppföljning.

I den aktuella studien följdes en schweizisk kohort på 591 deltagare i 30 år genom sammanlagt sju intervjuer med ett till flera års mellanrum. Varje gång intervjuades deltagarna ingående om förekomst av psykiatriska symtom, alkohol, tobak, sömnlöshet och huvudvärk av olika slag. Man frågade bland annat om huvudvärkens symtom, prodromalsymtom (13 kännetecken för aura), karaktär, allvarlighetsgrad m m och om någon behandling givits.

Ettårsprevalensen av olika subtyper av huvudvärk var 0,9 procent för migrän med aura (kvoten kvinnor:män 2,8), 11 procent för migrän utan aura (kvoten kvinnor:män 2,2) och 11,5 procent för spänningshuvudvärk (kvoten kvinnor:
män 1,2). Den kumulativa 30-årsprevalenser var 3 procent för migrän med aura, 36 procent för migrän utan aura och 29 procent för spänningshuvudvärk. Migrän var hos de flesta dock så småningom övergående; endast 20 procent av deltagarna hade symtom under mer än halva studieperioden (även om detta förstås kan upplevas som nog så lång tid).
En betydande överlappning mellan huvudvärkskategorier över tid förekom, och även om många deltagare hade en dominant subtyp var dess stabilitet låg. Inget tydligt mönster kunde urskiljas i progressionen. Migrän kunde övergå i huvudsakligen spänningshuvudvärk och tvärtom.

Författarna stöder därför tesen att huvudvärk egentligen är ett spektrum av uttryck för en grupp kärnsymtom som är flexibla och inte enkelt kan definieras med strikta diagnoskriterier. De argumenterar för en »personbaserad« och inte en »huvudvärksbaserad« ansats gällande både behandling och vidare huvudvärksforskning.