Människor som bor i städer reagerar annorlunda på stress än människor på landsbygden, vilket skulle kunna förklara varför förekomsten av sjukdomar som schizofreni är högre i städer. Det visar en studie i Nature. Bakgrunden till undersökningen är en dansk epidemiologisk studie som presenterades för tio år sedan och som visade att människor som växer upp i städer löper ökad risk att drabbas av just schizofreni.

Den aktuella undersökningen har gjorts i Tyskland. Deltagare var 32 friska frivilliga studenter. Vissa hade växt upp eller bodde för närvarande i en storstad, me­dan andra kom från landsbygden. Deltagarna genomgick ett test, Montreal imaging stress test (MIST), som går ut på att lösa matematiska problem samtidigt som man får negativ återkoppling i hörlurar med meddelanden om man varit långsam, legat efter eller gjort fel. Samtidigt undersöks aktiviteten i hjärnan med funktionell MR.
Undersökning av hjärtfrekvens, blodtryck och bl a kortisolnivåer visade att både stads- och landsortsbor stressades av MIST-testet. Men i resultaten från MR-undersökningen noterades högre aktivitet i amygdala hos individer som bodde i storstad. Man upptäckte också att deltagare som vuxit upp i städer med minst 100 000 invånare fram till att de var 15 år (oavsett om de bodde i stad eller på landet när studien genomfördes) hade ökad aktivitet i perigenuala anteriora cingulära kortex (pACC). Denna region spelar en viktig roll i organismens svar på emotionell stress, och avvikande metabolism i pACC har visats vara kopplad till schizofreni. pACC påverkar stresskänsligheten på många nivåer: den kan bl a påverka HPA-axeln och uttrycket av glukokortikoidreceptorer. Intressantast är dock att pACC kan re­glera aktiviteten i amygdala. Ingen skillnad i aktivitet i andra regioner i hjärnan noterades mellan stads- och landsortsbor under stresstestet.
Författarna skriver att de förvånats över hur tydlig korrelationen var mellan om individen bodde i stad eller på landet och aktiviteten i amygdala och pACC. Detta bidrog till att man tittade på ytterligare två kohorter. I dessa verifierades de aktuella fynden. Intressant nog visade ytterligare försök att det inte förelåg någon skillnad i aktivitet i amygdala eller pACC mellan stads- och landsortsbor när de genomgick kognitiva test som inte involverade stressande moment; skillnaderna noterades bara under stress.

Rönen skulle således potentiellt kunna koppla storstadsliv till risk för ett antal olika psykiatriska symtom/sjukdomar. Schizofreni är givetvis särskilt intressant. Ärftlighet är en tung riskfaktor för schizofreni, och ett antal olika gener har kopplats till sjukdomen. De aktuella rönen skulle kunna koppla ihop hur arv och miljö samverkar till sjukdomen. Rönen är också betydelsefulla eftersom en allt större andel av jordens befolkning lever i städer. Det sistnämnda gäller särskilt mot bakgrund av att schizofreni är en relativt vanlig sjukdom. Prevalensen anges till kring en halv procent. I en kommentar till artikeln uppger författarna att rönen indikerar att om alla människor bodde på landet skulle 30 procent färre drabbas av schizofreni.
Författarna planerar att undersöka om faktorer som socioekonomi i den stadsdel man bor i, kulturella aspekter och förekomst av grönområden i staden kan förklara det observerade resultatet. Värt att understryka är att studien har ett begränsat antal deltagare och att större undersökningar med fler deltagare krävs innan man kan dra säkra slutsatser kring mekanismer genom vilka »storstadsliv« ökar risken för sjukdomar som bl a schizofreni.