Att använda mobila team för att dia­gnostisera och stödja tuberkulossmittde i högriskgrupper verkar vara framgångsrikt och kostnadseffektivt, enligt en studie publicerad i BMJ.

I England får varje år runt 9 000 personer tuberkulos, och ungefär 40 procent av dessa lever i London. Tuberkulos ökar dock framför allt i högriskgrupper, vilket i England ofta innebär hemlösa och missbrukare.
Sedan 2005 cirkulerar mobila team i London. Teamen utgörs av av rörliga radiologiska enheter som aktivt kan screena för tuberkulos i sårbara populationer. Under 2007 kompletterades radiologin med en så kallad find and treat-service, där även kontakterna kring själva behandlingen kan upprätthållas med individer som annars löper risk att försvinna ur systemet.

Den aktuella studien ville granska om denna service fungerar och om den är kostnadseffektiv. Data kring diagno­stik, uppföljning och behandling av tuberkulossmittade som identifierats aktivt via find and treat jämfördes med motsvarande från tuberkulossmittade som hittats passivt (från myndigheternas sida) genom övriga tuberkulosövervakningssystem först då personen själv sökt vård. Resultaten användes sedan i hälsoekonomiska modeller. Modellen uppskattade att 23 procent av de smittade med längst anamnes på symtom som dia­gnostiserats via find and treat annars inte hade identifierats, då de inte hade sökt sjukvård trots att de hade besvär. Dessutom var ytterligare 35 procent av dem som aktivt diagnostiserats asymtomatiska och hade alltså inte heller sökt sjukvård. Modellen visade även att de mobila teamen hade en betydligt lägre risk för bortfall än konventionella inrättningar.

Sammantaget kostade de mobila teamen runt 1,4 miljoner pund per år och beräknades spara runt 220 kvalitetsjusterade levnadsår (QALY), vilket gav en summa på runt 6 400–10 000 pund per QALY (runt 65 000–102 000 kronor). Detta är inom ramen för vad engelska myndigheter anser är kostnadseffektivt och kan visa på möjligheterna med att aktivt uppsöka högriskgrupper.