Fördröjning av primär perkutan intervention (PCI) vid misstänkt hjärtinfarkt är kopplad till ökad risk för hjärtsvikt i efterförloppet, enligt en studie publicerad i Annals of Internal Medicine.

Det är välkänt att systemfel som orsakar fördröjning i tiden från symtomdebut till fibrinolys eller primär PCI vid ST-höjningsinfarkt (STEMI) är kopplat till ökad dödlighet, därav rekommendationen att tiden från första kontakt med sjukvården till dess att reperfusionsbehandling påbörjas inte bör överstiga 90–120 minuter. Det finns dock mindre data kring risken för ökad morbiditet efter fördröjningar.
I en dansk registerstudie granskades samtliga fall av ST-höjningsinfarkt eller förmodat nytillkommet vänstergrenblock som ingick i Västra Danmarks hjärtregister från 1999 till 2010. Detta angiografi-/koronarinterventionsregister innehåller bl a kliniska data och tiderna för symtomdebut, första anrop/kontakt med akutsjukvården och hjärtkateterisering. Övriga data inhämtades från befolkningsregistret samt patientregistret.

Totalt identifierades 7 952 patienter med misstänkt STEMI och adekvata uppgifter om vilka tider som gällt. Den genomsnittliga fördröjningen från symtomdebut till behandlingsstart var 4,2 timmar, varav patientens fördröjning (patient delay) beräknades orsaka 2,3 timmar och systemfördröjningar 2,2 timmar. Mediantiden för uppföljning var 3,1 år. Under denna tid dog totalt 18 procent av patienterna, och ytterligare 10 procent diagnostiserades med hjärtsvikt (runt 4 procent via sjukhusinläggning och 6 procent via hjärtmottagning). Patientfördröjning var inte självständigt kopplad till risk för hjärtsvikt under uppföljningen, men fördröjning på grund av systemfel var även i multivariata analyser kopplad till risk för hjärtsvikt. Varje ytterligare timme av sådan fördröjning ledde till ökad risk för hjärtsvikt (hazard-kvot 1,09 per timme; 95 procents konfidensintervall 1,02–1,18).
Studien var inte randomiserad, och det är erkänt svårt att studera tid på grund av patientfördröjning då denna varierar stort. Fördröjning som beror på systemfel kvarstår dock som den tydligaste faktorn som kan påverkas i händelseförloppet, och studien stärker det fortsatta behovet av att minimera dessa.