Det är ovanligt att Lancet sätter av ett så betydande utrymme som i nummmer 9793, där man ägnar hela fyra omfattande vetenskapliga artiklar åt fetmaproblemet med tre ledarkommentarer.
Boyd Swinburn, epidemiolog från Melbourne, är en av nyckelpersonerna i detta koordinerade projekt. Man fastslår inledningsvis med uppdaterade siffror vad vi redan vet: I utvecklingsländer drabbar fetma en medelklass av framför allt kvinnor. I industrialiserade länder drabbas alla, men framför allt de lägre sociala skikten.
Det finns inget land (i motsats till vad avser tobak, olycksfall och infektionssjukdomar) som kan uppvisa någon framgång i kampen mot fetman och dess konsekvenser. De samhälleliga åtgärder som bör vidtas gäller framför allt energiintaget.

Den hälsoekonomiska betydelsen är omfattande, vilket åskådliggörs med data från simuleringsmodeller från USA och Storbritannien. Författarna visar att det är de små men bestående förändringarna med en kronisk, positiv energibalans som utgör det stora problemet. De är så små att de inte kan mätas i en kalorimeter, bara beräknas ur långtidsdata rörande energibalans, men spelar över tid en avgörande roll för utvecklingen av övervikt.
Av ovanstående drar författarna slutsatsen att fetman och dess konsekvenser kommer att få betydande framtida globala negativa hälsoeffekter. De efterlyser effektivare krafttag från myndigheter, internationella samfund, andra organisationer på alla nivåer och de många aktörer (jordbruk, livsme­dels­producenter, stadsplanerare, trans­port­ansvariga, andra beslutsfattare m fl) som har ett delansvar i att söka vända denna uppseglande globala katastrof.
Vi har hört allt detta förut, men det blir nu allt svårare att nyttja den duckande strutsteknik som svenska aktörer hittills hängett sig åt.