En »ny« typ av fästingöverförd återfallsfeber som orsakas av bakterien Borrelia miyamotoi beskrivs av ryska forskare i samarbete med amerikanska i oktobernumret av Emerging Infectious Diseases [1]. En av de två fästingarter som sannolikt överför B miyamotoi finns i Sverige. Det är den vanliga fästingen Ixodes ricinus. Redan för elva år sedan fann svenska forskare B miyamotoi-liknande bakterier i svenska fästingar [2], men det har inte gått att koppla den bakterien till någon sjukdom förr­än nu [1].

B miyamotoi tillhör en grupp av bakterier som orsakar återfallsfeber. Den ingår alltså inte i den hos oss mer kända gruppen av Borrelia-bakterier, som orsakar Lyme-borrelios eller klassisk borrelios. Sjukdomstecknen och symtomen som uppträdde hos de ryska patienterna med B miyamotoi-infektion liknade ändå under de första sjukdomsveckorna i flera avseenden dem som förekommer vid klassisk Lyme-borrelios, dvs en influensaliknande bild med feber, huvudvärk, frysningar, trötthet och muskelvärk. Men miyamotoi-sjukdomen hade ett snabbare insjuknandeförlopp: tiden från de första symtomen till inläggning på sjukhus var kortare och febern hög­re. Om patienten inte behandlades med antibiotika återkom febern.
Miyamotoi-patienterna låg i genomsnitt dubbelt så lång tid (20 dagar) på sjukhus som patienterna med Lyme-borrelios. Den återkommande febern, återfallsfebern, är antagligen typisk vid obehandlad miyamotoi-sjukdom. Vid Lyme-borrelios uppträder ofta men inte alltid ett eller flera erythema migrans. För att inte klassas som en vanlig inflammatorisk reaktion efter ett fästingbett ska diametern på ett erythema migrans vara större än en femkronas. Antagligen uppträder erythema migrans inte vid infektion med enbart B miya­motoi. Men fyra av de 46 ryska patienterna, som klassificerades som sjuka av en B miyamotoi-infektion, hade ändå erythema migrans. Detta tolkades som att de hade en samtidig infektion med B burgdorferi sensu lato.
Borrelia miyamotoi sensu lato, dvs B miyamotoi-liknande bakterier, finns i fästingen Ixodes ricinus, bl a i Blekinge, Östergötland och Stockholmstrakten [2, 3]. Även i andra europeiska länder har bakterien påvisats, oftast i låg prevalens: ca 1 procent av insamlade fästingar var infekterade.

Ixodes ricinus är i Sverige välkänd som överförare av flera andra sjukdomsframkallande Borrelia-arter, nämligen B burgdorferi, B garinii och B afzelii, vilka orsakar Lyme-borrelios. Även B lusitaniae och B valaisiana finns här [2, 3] och misstänks vara patogena [4]. Den vanliga fästingen sprider i Sverige ytterligare flera sjukdomsorsakande agens: TBE-viruset, bakterierna Anaplasma phagocytophilum, Neoehrlichia mikurensis, Rickettsia helvetica och Francisella tularensis samt protozoerna Babesia divergens och Babesia microti.
En och samma fästing kan vara infekterad med flera av dessa patogener samtidigt. Den person som har oturen att bli biten av en sådan multiinfekterad fästing kan naturligtvis bli mycket sjuk, och diagnosen eller, rättare, diagnoserna blir självfallet komplicerade.
Även om det är mycket troligt att även de europeiska populationerna av B miya­motoi sensu lato orsakar sjukdom hos människa så återstår det att bevisa detta vetenskapligt. Huruvida B miyamotoi är inblandad i uppkomsten av en del fall av svårbehandlad kronisk borrelios kommer nog också att bli föremål för studier. Slutligen: Vilken sjukdom står näst i tur att visa sig vara orsakad av en mikroorganism eller ett virus som överförs av vår vanliga fästing?


Den i Sverige vanliga fästingen Ixodes ricinus är trolig överförare av bakterierna Borrelia miyamotoi och Neoehrlichia mikurensis mellan olika smågnagare och ibland även från smågnagare till människa. Det är den ca 1,5 mm långa nymfen (bilden) som misstänks vara det stadium av fästingen som oftast överför infektionerna till människan. Svepelektronmikroskopfoto: Gary Wife och Thomas G?T Jaenson