Årligen opereras cirka 16 000 ljumskbråck i Sverige. 10 procent av dessa utgörs av recidivbråck. Resultat från Svenska bråckregistret (SBR) visar att risken att bli omopererad för recidiv är mer än dubbelt så stor vid recidivbråck som vid primära ljumskbråck.
Det är allmänt accepterat att recidivbråck ska opereras med nätförstärkning i ljumsken. Det kan utföras på två sätt: genom att nätet läggs antingen på framsidan i ljumskkanalen eller på baksidan av ljumsken (preperitonealt). Den förstnämnda metoden, s k Lichtensteinplastik, är den mest använda och den metod som är lättast att lära sig. De preperitoneala metoderna kan vara laparoskopiska eller öppna.

Den aktuella studien redovisar utfallet efter närmare 20 000 recidivoperationer registrerade i SBR under åren 1992–2008. Den kumulativa reoperationsincidensen och relativa risken för omoperation beräknades för olika operationsmetoder. Man kunde konstatera en signifikant lägre reoperationsincidens och risk för ny omoperation vid inläggning av ett preperitonealt nät än vid använding av övriga metoder. Studien visar att kvinnor har högre risk för omoperation än män om de opererats med en främre nätplastik. Orsaken härtill är den högre frekvensen av femoralbråck hos kvinnor.

Denna registerstudie analyserar det hittills största recidivbråcksmaterialet i litteraturen och visar att de preperitoneala nätmetoderna har den lägsta risken för ny reoperation. Studien ger stöd för att ljumskbråcksrecidiv bör opereras med dessa tekniker.
År 2008 opererades 60 procent av alla recidiv i Sverige med främre nätplastik. Detta indikerar ett stort behov av utbildning i de preperitoneala nätteknikerna.