Varje år dör mer än 650 000 européer till följd av rökning. Generella råd under läkarbesök får 1 av 40–60 rökare att sluta. Med kvalitaiv metod och narrativ inriktning undersökte vi varför människor röker och varför rökare slutar och förblir rökfria. 18 kvinnor och män, både rökare och f d rökare, över 60 år intervjuades.

Sex faser framträdde i rökberättelsen, från starten då vänner övade stark påverkan till det mer eller mindre mödosamma livet som f d rökare. Informanterna påverkades av »alla andra« i samtliga skeden. Make/maka/sambo hade stort inflytande när det gällde rökslut, återfall och beslut om att inte sluta. De flesta som slutade hade gjort det utan nikotintillskott eller andra medikamenter, och flera behöll tobaken inom räckhåll i 3–6 månader. Det var också vanligt att man slutade till synes utan att ha planerat det, men det fanns också de som aktivt hade mobiliserat sin beslutsamhet. Information om rökningens skadeverkningar hade inte gått någon av informanterna förbi.

Rökning och rökstopp bör ses i patientens livssammanhang, och standardprocedurer bör hållas tillbaka för vad som passar den enskilda, inklusive sådant som kan uppfattas som oortodoxt. Rökberättelsen kan i rätt sammanhang – när patienten vill sluta röka eller de medicinska riskerna är omedelbara – ge både patient och läkare viktiga insikter och i sig vara motiverande. Det är också viktigt att komma ihåg att människor slutar att röka utan medvetet motivationsarbete.