Yogautövning kan kopplas till bättre ryggfunktion men inte till mindre värk i en långtidsuppföljning. Det visar en randomiserad studie i Annals of Internal Medicine.
I denna engelska studie fick 39 allmänläkarmottagningar bjuda in pati­en­ter mellan 18 och 65 år som sökt för ländryggsvärk under föregående 18 månader. Några få (10 procent) rekryterades via annonser. Samtliga inkluderade skulle ha mer än 4 poäng på RMDQ-skalan (0–24 poäng, där 0 är bäst) och muskuloskeletal värk belägen mellan lägre revbenen och glutealvecken. Av de screenade exkluderades ett betydande antal (70 procent), oftast därför att de bedömdes ha ett allvarligare tillstånd. De som utövat yoga under de senaste sex månaderna uteslöts.

156 deltagare randomiserades till vanlig behandling och tolv veckors yoga, enligt ett standardprotokoll (både mobilitetsträning och mental träning ingick). 157 deltagare fick vanlig behandling. Efter alla exklusioner var de flesta inkluderade arbetande medelålders kvinnor. De hade haft sin ländryggsvärk i hela tio år i genomsnitt, och 77 procent hade värk vid tiden för studien. 67 procent föredrog yogabehandling, och de fördelades jämnt mellan grupperna i randomiseringen. Trots att majoriteten i yogagruppen föredrog yoga var följsamheten dålig; bara 60 procent fullföljde behandlingen något så när.

I utvärderingen visade det sig att yogagruppen hade något bättre ryggfunktion vid 3, 6 och 12 månader, mätt med RMDQ-skalan (runt 2 poäng lägre vid 3 månader och 1,5 poäng lägre vid 6 och 12 månader). (Det bör noteras att det inte fanns någon association mellan RMDQ-utfall och behandlingspreferens vid baslinjen.) 60 procent av deltagarna i yogagruppen visade sig också fortfarande utöva yoga vid 12 månader. Poängen för generell ryggvärk och hälsotillstånd var dock lika vid 3, 6 och 12 månader. Fler deltagare i yogagruppen rapporterade även biverkningar i form av ökad värk.
Författarna anser att skillnaden i ryggfunktion är kliniskt relevant, men medger att detta kan diskuteras. Det är också oklart vad som ingick i »vanlig behandling«. Vid tolkning av resultaten bör detta, frånvaron av blindning och den omfattande patientselektionen beaktas, likaså patientens egen förmåga till motivation och följsamhet.