En konkret mekanism för hur cytostatika kan inverka selektivt på tumörceller publiceras i en artikel i Science.
Kemoterapi med cytostatika har länge varit en framgångsrik huvuddel av klinisk cancerbehandling trots att vi endast delvis vet varför cytostatika är mer toxiska mot tumörceller än mot normala celler. Skillnader i proliferation kan vara en förklaring eftersom benmärgen – en av våra snabbast prolifererande vävnader – också är känsligast för cytostatika. Det finns dock tumörformer som prolifererar relativt långsamt och ändå svarar väl på cytostatika.

En amerikansk forskargrupp hypotetiserade om att andra generella karakteristika hos tumörceller också kan förklara känslighet för cytostatika. En laboratoriemetod utvecklades som exponerade normala celler och tumörceller för proapoptotiska signaler (dvs signaler som främjar programmerad celldöd). Man använde s k BH3-profilering, där mitokondrier i tumörceller och normala celler exponeras för proapopotiska peptider, för att studera hur sårbara de är för sådana signaler. Påbörjad celldöd bedömdes genom att mäta membranpermeabiliteten i cellerna. Denna BH3-profilering gav alltså ett mått på hur nära tröskeln för apoptos cellerna var – en egenskap som forskargruppen kallar mitokondriell priming.

Genom att studera tumörceller i prov från olika cancerformer (tagna före behandling) visar forskargruppen att graden av mitokondriell priming kan kopplas till kliniskt svar på cytostatikabehandling. Bland 17 patienter med mul­tipelt myelom var reduktionen av M-komponent i serum nära korrelerad med graden av mitokondriell priming i benmärgsceller (P = 0,0001). Bland 18 patienter med ovarialcancer kunde prim­ing i tumörvävnad kopplas till normalisering av CA125 (P = 0,033). Bland 8 patienter med akut lymfatisk leukemi (ALL) hade färre recidiv av sjukdomen om deras tumörceller hade hög grad av priming (P = 0,0012).

Resultaten öppnar i teorin för två lovande nya möjligheter: att kunna diagnostisera vilka tumörer som mer sannolikt svarar på cytostatika och att kunna ta fram en substans som selektivt kan öka mitokondriell priming i tumörer och därigenom öka chansen till kliniskt svar.