Högre poäng på skalan CHADS2 kan kopplas till ökad risk för negativa utfall och död bland patienter som behandlas med antikoagulantia för förmaksflimmer. Det visar en studie publicerad i Annals of Internal Medicine.

CHADS2 är en validerad skala för att utvärdera vilken strokerisk en patient med förmaksflimmer har om han/hon inte behandlas med antikoagulantia. Ett poäng ges för hjärtsvikt, hypertoni, ålder ≥75 år och diabetes mellitus och två poäng för tidigare stroke eller TIA. Om patienten har ett poäng brukar riktlinjerna rekommendera warfarin eller ASA. Om patienten har två poäng eller mer rekommenderas warfarin. Det har även kommit modifierade varianter av skalan. Det finns dock endast begränsade data kring CHADS2-skalans förmåga att förutsäga komplikationer under faktisk behandling med antikoagulantia.

I en sekundäranalys av RE-LY-studien (som jämförde effekten av warfarin med effekten av den nya trombinhämmaren dabigatran) har man nu granskat CHADS2-skalan under behandling. RE-LY-studien rekryterade 18 112 patienter med förmaksflimmer och 0–6 poäng på CHADS2-skalan som behandlades med antingen warfarin eller dabigatran (110 eller 150 mg/dag) i snitt i två år. I en post hoc-analys delades patienterna in i tre ungefär lika stora grupper efter CHADS2-poäng (0–1 poäng, 2 poäng och 3–6 poäng).
Insjuknandet per år i stroke eller sy­stemisk emboli, större blödning, intrakraniell blödning och dödsfall i kärlrelaterade orsaker steg med ökande CHADS2-poäng (P < 0,0001 för samtliga jämförelser). Detta gällde i både warfarin- och dabigatrangrupperna. Insjuknandet i stroke eller systemisk emboli steg från 0,9 procent per år i gruppen med 0–1 poäng till 1,2 procent per år i gruppen med 2 poäng och till 2,2 procent per år bland dem med 3–6 poäng. Motsvarande siffror för större blödning i de olika grupperna var 2,3, 3,1 och 4,4 procent. För intrakraniell blödning gällde siffrorna 0,3, 0,4 och 0,6 procent. Resultaten bör tolkas med försiktighet men kan användas för övervägningar kring för- och nackdelar med antikoagulantiabehandling – det konstaterar man på ledarplats i tidskriften.