Att allergisk alveolit kan utlösas vid exponering för mögligt hö, möglig flis eller burfåglar är välkänt sedan länge. Sjukdomen kan orsakas av mikroorganismer, djurprotein och lågmolekylära kemikalier. Det handlar – trots namnet – inte om en IgE-förmedlad allergi.
An­am­ne­sen kan räcka för att leda till dia­­gnos men kompletteras ofta med analys av IgG-antikroppar mot misstänkt agens. Tidig diagnos är viktig eftersom upprepad exponering innebär risk för permanent lungskada. Det primära för att hejda sjukdomsutvecklingen är att miss­tanken beträffande skadligt agens uppkommer tidigt och att då undvika detta. Ibland behövs även övergående steroidbehandling.

Två artiklar som berör risken för personer som spelar blåsinstrument att insjukna i alveolit har publicerats i Chest. Där beskrivs en 48-årig man med kontorsarbete som spelat saxofon sedan barndomen [1]. Han hade fem månaders andfåddhet vid konsultationen, krepitationer över lungfälten och hypoxi vid ansträngning. DT visade ground glass-fenomen som tecken på aktiv interstititiell lungsjukdom och bronkoalveolarvätska med lymfocytär dominans.

Svampprov från saxofonen visade U botrytis och Phoma species. Serumspecifika antikroppar kunde påvisas i patientens blod. Han behandlades med steroider i nedtrappande dos under tre månader. Han tog som vana att torka saxofonen efter användning och tvättade den med desinfektionsmedel. Kliniska symtom, lungfunktionstest och patologiskt DT fynd normaliserades, och förnyad svampodling från saxofonen visade inte längre någon kolonisation.
Samtidigt undersöktes 15 saxofoner tillhöriga personer utan symtom eller kliniska fynd, och svampkolonisation visade sig finnas i 13 av instrumenten. Att dessa blåsare inte drabbats av sjukdom kan bero på att det krävs en lång tids exponering för att stimulera immunsvaret.

I den andra artikeln [2] beskrivs en 35-årig professionell trombonist med ca 15 års torrhosta. Fysikaliskt status inklusive lungfunktionstest och lungröntgen var normala men högupplöst DT visade ett mosaikmönster på de exspiratoriska bilderna. Patienten noterade själv att när han spelade mer förvärrades symtomen. Man fann att på insidan av trombonen fanns en biofilm med många olika mikroorganismer. Sedan han börjat tvätta trombonen regelbundet fick han inga symtom.

Artiklarna fick mig att minnas två patienter, den ena saxofonist till yrket, den andre aktiv fritidssaxofonist, som båda avled i snabbt progredierande interstitiell lungsjukdom för åtskilliga år sedan. Den senare blåste saxofon in i det sista eftersom det lindrade hans uttalade dyspné (min tro är att utandningsmotståndet bidrog till detta).
Att uppmuntra blåsare att rengöra sina instrument ofta verkar angeläget.
Med dessa artiklar i minnet ska vid alveolit även exponering för mikrobiella agens via blåsinstrument has i åtanke och inkluderas i anamnesupptagningen.