Att det finns en ärftlig komponent i ADHD är välkänt. Mycket tyder på att den genetiska bakgrunden är komplex med många gener inblandade. Nu presenteras en studie i Nature Genetics där författarna letat efter gener som kan kopplas till ADHD. Studien bygger på 1 013 barn med ADHD som jämförts med 4 105 barn utan ADHD. Studien är av s k CNV-typ (copy number variation), dvs man har letat i hela genomet efter segment som finns i för många eller för få kopior. Författarna har letat efter enbaspolymorfier (SNP) och gått igenom en halv miljon sådana i arvsmassan.

Resultaten visar sammantaget att barn med ADHD i ökad utsträckning uppvisade förändringar i form av deletioner (delar av arvsmassan saknas) i gener kopplade till receptorer för glutamat (metabotropic glutamate receptor, GRM). Deletioner har upptäcks i generna för GRM1 (glutamate receptor, metabotropic 1), GRM5, GRM7 och GRM8. Resultaten har verifierats i ännu ett material, 2 493 barn med ADHD och 9 222 barn utan ADHD.
Att neurotransmittorn glutamat skulle kunna spela en roll i patogenesen bakom ADHD har indikerats tidigare. Det den aktuella studien bidrar med är att ge en genetisk grund för detta. Viktigt att notera är att deletionerna i generna för glutamatreceptorn noterades bara för en del av ADHD-patienterna, långt ifrån alla. Detta är förenligt med att ADHD är heterogent och att den genetiska bakgrunden är komplex. Icke desto mindre kan det finnas subgrupper av ADHD-patienter som skulle kunna ha nytta av farmakologisk behandling som riktas specifikt mot att stabilisera glutamatsignaleringen, konstaterar författarna.