Snabb rehydrering verkar inte ha några kliniska fördelar jämfört med standard­rehydrering för barn med gastroenterit, enligt en artikel i BMJ. Trots att många rekommenderar relativt långsam intravenös rehydrering för hemodynamiskt stabila barn med dehydrering på grund av infektiös gastroenterit finns det också de som förespråkar snabb infusionstakt. Det finns dock begränsat med stöd för snabb rehydrering, vilket en kanadensisk studie därför utvärderat i en randomiserad studie.

785 barn i åldern 3 månader till 11 år screenades för studien. Inklusionskriterier var dehydrering sekundärt till gastroenterit och inget svar på oral rehydrering. Dehydrering bedömdes på en validerad skala, 0–8 poäng, som omfattade allmäntillstånd, ögon, slemhinnor och tårar. Inklusions- och exklusionskriterierna var relativt snäva, vilket ledde till att 65 procent av de screenade barnen inte fick delta.
Till slut randomiserades 226 barn till antingen snabb infusionstakt (60 ml/kg) eller standardterapi (20 ml/kg) med 0,9-procentig koksaltlösning i en timme. Övrig vätsketerapi (underhållsdropp och oral rehydrering) användes enligt samma protokoll i båda grupper. Barnen hade i snitt 4,5 på dehydreringsskalan, motsvarande övre spannet av måttlig dehydrering.

Primärutfallet, klinisk rehydrering efter 2 timmar, bedömdes med samma skala. Ingen tydlig skillnad sågs mellan grupperna: 41/114 barn i den snabba gruppen och 33/112 barn i standardgruppen bedömdes som rehydrerade efter 2 timmar (skillnad 6,5 procent, 95 procents konfidensintervall –5,7 till 18,7 procent, P = 0,32). Andelen barn som behövde förlängd behandling var också densamma i grupperna (P = 0,19). Tiden till utskrivning (bland de barn som lades in) tycktes dock vara något längre i den snabba rehydreringsgruppen (6,3 mot 5 timmar), men detta nådde inte den förutbestämda signifikansnivån.
Författarna anser sammantaget att det inte verkar finnas några fördelar med snabb rehydrering och att de därför inte kan uppmuntra denna sorts terapi.