Behandlingen av koledokussten har förändrats i Sverige i takt med att nya behandlingstekniker har introducerats. Öppen kirurgi har gradvis ersatts av endoskopiska och laparoskopiska metoder. Den aktuella studien avsåg att kartlägga skillnader i mortalitet och morbiditet mellan de olika metoderna samt att identifiera riskfaktorer för mortalitet.

Studien inkluderade alla personer i Sverige med en operationskod för koledokusexploration eller endoskopisk retrograd kolangiopankreatografi (ERCP) i Slutenvårdsregistret men utan samtidig malignitetsdiagnos i Cancerregistret under perioden 1965–2009. Uppgift om utfallet död hämtades ur Dödsorsaksregistret.
Totalt 126 885 ingrepp på 110 119 patienter utfördes under tidsperioden. I början gjordes enbart öppen kirurgi, men under 1990-talet blev ERCP den dominerande metoden. Senare blev laparoskopisk koledokusexploration en etablerad men ovanlig metod.
90-dagarsmortaliteten var efter öppen kirurgi 0,2 procent, efter ERCP 0,8 procent och efter laparoskopisk koledokusexploration 0 procent. Skillnaderna mellan öppen kirurgi och ERCP visade sig förklaras av selektion av äldre och sjukare patienter till ERCP, och efter justering för dessa faktorer var mortaliteten densamma.

Riskfaktorerna var, inte oväntat, hög ålder och sjuklighet, men också manligt kön och utförande av ett nytt ingrepp inom 90 dagar ökade risken för död. Förvånande nog verkade diagnosen akut pankreatit (som indikation eller komplikation) vid det aktuella vårdtillfället skyddande för död efter ERCP.
Efter laparoskopisk koledokusexploration, som utfördes i totalt 2 244 fall, fanns ingen registrerad 90-dagarsmortalitet. Detta bör dock tolkas med försiktighet då patienterna var yngre, friskare, oftare av kvinnligt kön och sannolikt hade en lindrigare stensjukdom, då konverterade operationer inte räknades in i denna grupp.