Icke-specifik ländryggssmärta (lumbago) är en mycket vanlig, återkommande och för samhället kostsam åkomma. Kunskapen om sjukdomsförloppet är dock begränsad. Troligen existerar flera undergrupper med olika förlopp och olika behov av behandling.
Det är nu möjligt att undersöka det detaljerade förloppet av ländryggssmärta med en ny metod: textmeddelanden (sms) varje vecka under sex månader via mobiltelefoner. I avhandlingen har sms-metoden utvärderats.
I en klinisk observationsstudie följdes 262 individer i arbetsför ålder med icke-specifik ländryggssmärta. Patienterna undergrupperades med avseende på förloppet över tid. Svarsfrekvens var 82,5 procent för hela perioden oberoende av semester eller dylikt.

På gruppnivå förbättras ländryggsbesvären, men en indelning efter förlopp gav fyra undergrupper (kluster) med varierande takt av förbättring. Totalt tillfrisknande var ovanligt. Kluster 1, den »stabila« gruppen, rapporterade ett relativt låggradigt men konstant förlopp över tid. Patienterna i denna grupp var yngre och hade god självskattad hälsa. Kluster 2, de »snabbt tillfrisknande« patienterna, upplevde vid konsultationen hög smärtbelastning men var bättre redan efter 2–3 veckor. Denna grupp hade dålig självskattad hälsa vid konsultationstillfället. Kluster 3, de »typiska« patienterna, rapporterade medelhög smärtbelastning men blev bättre inom loppet av ca 4–5 veckor. Kluster 4, de »långsamt tillfrisknande« patienterna, kännetecknades av betydande förbättring först efter 12 veckor. Denna grupp innehöll flest äldre män.

Att samla in upprepade data med sms verkar vara fördelaktigt jämfört med t ex pappersenkäter. Resultaten rörande undergrupper kan användas för att ge patienten med lumbago en prognos i fråga om förloppet. De flesta patienter ska följa det »typiska« förloppet (kluster 3) och uppvisa en klar förbättring inom 4–5 veckor, såvida inte en ännu snabbare förbättring ses redan vid 2–3 veckor (kluster 2). En grupp patienter har dock kvarstående smärtproblematik (kluster 1), och en grupp har ett tillfrisknande som tar betydligt längre tid (kluster 4). Patientgruppernas skilda karakteristika kan medföra behov av olika typer av behandlingar och interventioner, men detta måste undersökas vidare.