Denna kontrollerade, randomiserade multicenterstudie av barn med dilaterande vesikoureteral reflux visar att flickor kan skyddas mot nya infektioner och njurskador med antibiotikaprofylax. Däremot har pojkar över 1 års ålder ingen nytta av aktiv behandling.
Dilaterande reflux är associerad med urinvägsinfektioner och njurskada. Handläggningen av barn efter urinvägsinfektion var därför under lång tid fokuserad på att påvisa sådan reflux för att kunna skydda dessa barn med antibiotikaprofylax eller refluxoperation. Under 1990-talet började nyttan med antibiotikaprofylax ifrågasättas. Under denna tid spreds också en ny metod att med injektionsbehandling i blåsans slemhinna försnäva uretärostiet och på så sätt förhindra reflux.

Svenska refluxstudien startades år 2000 för att utvärdera antibiotikaprofylaxen och den nya injektionsbehandlingen avseende risken för nya infektioner och njurskador hos barn med dilaterande reflux. Dessa båda behandlingsstrategier jämfördes med en kontrollgrupp, något som tidigare inte hade gjorts i en randomiserad, kontrollerad studie. Blåsfunktionens betydelse för refluxens försvinnande och risken för nya infektioner och skador bedömdes också.
128 flickor och 75 pojkar, 1–2 år gamla och med påvisad reflux av grad III eller IV, randomiserades till antingen antibiotikaprofylax, cystoskopisk subendotelial injektionsbehandling med dextran/hyaluronsyrapolymer eller enbart kontroll utan aktiv behandling. Barnen följdes under två år, och varje febril urinvägsinfektion rapporterades. Före randomiseringen och vid studiens avslutning gjordes miktionsuret­ro­cys­tografi och skintigrafi med dimerkaptobärnstenssyra (DMSA) för att bedöma refluxens utveckling och uppkomst av nya njurskador. Blås­funktionen bedömdes med 4-timmars miktionsobservation vid studiens start och med miktionsanamnes samt flödes- och residualurinmätning vid slutkontrollen.

Vi fann stor skillnad mellan pojkar och flickor. Endast 7 pojkar hade nya infektioner, 2 fick nya njurskador, och det var ingen skillnad mellan grupperna. Där­emot sågs infektionsrecidiv hos 42 av flickorna, med högst förekomst i kontrollgruppen, 24 av 43, mot 8 av 43 i profylaxgruppen och 10 av 42 i injektionsgruppen. Det uppkom nya njurskador hos 8 av flickorna i kontrollgruppen och 5 i injektionsgruppen men inga i profylaxgruppen. Nya skador uppkom nästan enbart hos barn som haft infektionsrecidiv. Blåsdysfunktion vid studiens slut var associerad med minskad grad av refluxförsvinnande och ökad förekomst av njurskada.

Studien visar att små flickor med dilaterande reflux har nytta av antibiotikaprofylax för att minska risken för infektionsrecidiv och nya njurskador. Injektionsbehandling minskar risken för infektioner, men vi kunde inte påvisa minskad risk för njurskador i den gruppen. Pojkar över 1 år med dilaterande reflux har däremot ingen nytta av aktiv behandling. Andra nyligen publicerade studier har inte kunnat visa någon skyddande effekt av antibiotikaprofylax, men antalet barn med dilaterande reflux var otillräckligt för att nyttan för dem skulle kunna bedömas. Svenska refluxstudien inkluderade ett stort antal barn med dilaterande reflux, vilket har inneburit en unik möjlighet att värdera effekten av behandling till denna grupp barn med hög risk. Studien har rönt stort internationellt intresse.