Barn med marginellt låg födelsevikt (2 000–2 500g) har ökad risk för järnbrist redan vid 6 månaders ålder. Tidig intervention med järntillskott i dosen 1–2 mg/kg per dygn från 6 veckors till 6 månaders ålder skyddar effektivt mot järnbrist och järnbrist­anemi. Dessutom minskas risken för senare beteendeproblem.

Järnbrist är det vanligaste bristtillståndet när det gäller mikronutrienter, och då en rad studier har föreslagit ett samband mellan tidig järnbrist och senare försämrad neurologisk utveckling bör preventionen av järnbrist hos små barn prioriteras högt. Samtidigt är vikten av kliniska studier stor eftersom även negativa effekter av järntillskott finns rapporterade. Barn med låg födelsevikt är en stor potentiell riskgrupp. På grund av låga depåer av järn vid födelsen och en proportionellt sett snabbare tillväxt kan dessa barn drabbas av uttömda järndepåer redan vid några månaders ålder. Men om detta även gäller den vanligaste gruppen av lågviktiga barn, dem med endast marginellt låg födelsevikt (2 000–2 500g), har länge varit oklart.

I en randomiserad, dubbelblindad studie undersöktes 285 barn med marginellt låg födelsevikt avseende effekter av järntillskott. Barnen randomiserades till att få placebo, 1 mg järn/kg per dygn eller 2 mg järn/kg per dygn i form av orala droppar från 6 veckors till 6 månaders ålder. Studien har genomförts i Umeå och Stockholm.
Resultaten visade att vid 6 månaders ålder var risken för järnbrist 36 procent hos barn som inte givits järntillskott jämfört med bara 4 procent hos dem som fått 2 mg/kg. Motsvarande risk för järnbristanemi var 10 procent (placebo) jämfört med 0 procent (2 mg/kg per dygn). Ingen ökad risk för biverkningar, såsom förstoppning eller ont i magen, rapporterades. Risken för järnbrist fanns både hos prematurfödda och hos dem med normal gestationsålder men med för åldern låg födelsevikt.

Vid 3,5 års ålder genomfördes en neurologisk uppföljning i form av ett kognitivt psykologtest (WPPSI-III) och en föräldraenkät för beteendeproblem (Child behavior checklist). Den kognitiva nivån hos barnen var lika mellan grupperna, däremot rapporterades en fyrfaldigt ökad risk för beteendeproblem hos barnen som fått placebo under sitt första levnadshalvår. 13 procent av barnen i placebogruppen hamnade över gränsvärdet för subkliniska eller kliniska problem, jämfört med bara 3 procent bland dem som fått 1 eller 2 mg/kg.
Vi tolkar det som att en låg dos järn skyddar mot irreversibla skador på hjärnan under nyföddhetsperioden och att den ökade risk för beteendeproblem som tidigare rapporterats hos måttligt underburna och lågviktiga barn helt eller delvis kan förklaras av tidig järnbrist.

Sammanfattningsvis drar vi slutsatsen att alla barn med en födelsevikt under 2 500 g bör erbjudas järntillskott, oavsett om orsaken till den låga födelsevikten är förtidig födsel eller dålig fostertillväxt. Det ger ett skydd mot tidig järnbrist, utan observerade biverkningar, och minskar även risken för beteendeproblem i förskoleåldern. Fyndet stärker också den tidigare misstanken om ett samband mellan tidig järnbrist och irreversibla neurologiska skador och understryker vikten av att förebygga järnbrist.