I en amerikansk studie har man tittat på förskrivningen av opiater till krigsveteraner. Författarna har utgått från 141 029 amerikanska krigsveteraner från Irak och Afghanistan som ingått i hälsoprogrammet Veterans Affairs. Samtliga hade under perioden 2005– 2010 fått en smärtdiagnos (cancerrelaterad smärta inkluderades).

Antalet som förskrevs opiater inom ett år efter smärtdiagnosen var 15 676. Det var betydligt vanligare att veteraner med psykiska problem och PTSD fick opiater utskrivna. Bland veteraner utan psykiatrisk diagnos fick 6,5 procent opiater för sin smärta. Bland dem med PTSD och smärta fick 17,8 procent opiater. För smärtpatienter med övriga psykiatriska diagnoser, PTSD undantaget, förskrevs opiater till 11,7 procent. Dessutom noterades att PTSD-patienterna överlag fick högre opiatdoser, fick pröva flera olika opiatpreparat och i ökad utsträckning sökte läkare igen inom kort för att få ett nytt recept. Oxikodon var det överlägset mest förskrivna preparatet. Författarna noterade även att opiatöverdoser, självskadebeteende och skador till följd av olyckor eller slagsmål var vanligare bland veteraner med PTSD än bland dem utan PTSD.

Anmärkningsvärt är också att en stor andel, hela 41 procent, av PTSD-patienterna som fick opiater även fick samtidig behandling med sederande preparat, däribland bensodiazepiner. Författarna skriver att möjliga förklaringar till att PTSD-patienter i större utsträckning förskrivs opiater för smärta är att de söker läkare oftare samt att de framställer sina symtom som allvarligare än de faktiskt är.
Siffrorna är naturligtvis intressanta, särskilt mot bakgrund av att opiatförskrivningen har ökat kraftigt i USA under de senaste två decennierna. Numera beräknas att opiater orsakar fler dödsfall till följd av överdos i USA än kokain och heroin sammanslaget. Vid just PTSD bör man vara särskilt försiktig med opiater och bensodiazepiner på grund av den stora beroenderisk som föreligger för dessa patienter. Författarna flaggar för att alternativa behandlingsmetoder vid sidan av opiater bör prövas, särskilt för denna patientgrupp. En uppenbar begränsning med den aktuella studien är att man inte inkluderat uppgifter om smärtans allvarlighetsgrad.