Behandling med preparat av typen ko­lin­esterashämmare, s k bromsmediciner, vid alzheimer ges ofta när sjukdomen är i lindrig till måttlig fas, me­dan man i svårare fall av avancerad alzheimer ibland avbryter behandlingen eller avvaktar med att sätta in den. Men nu visar en studie från Storbritannien, som presenteras i New England Journal of Medicine, att även patienter med svår alzheimer har nytta av sådan behandling.

Studien omfattar 295 patienter med måttlig till svår alzheimer, definierat som mellan 5 och 13 poäng på den välkända skalan Standardized Mini-Mental State Examination (SMMSE), som är graderad från 0 till 30 poäng. Samtliga deltagare bodde fortfarande hemma och hade sedan minst tre månader behandlats med kolinesterashämmare (preparatet donepezil). De lottades till fyra olika grupper: en som fortsatte med preparatet, en som avslutade behandlingen, en som avslutade behandlingen men som i stället fick preparatet memantin och en grupp som fick memantin och donepezil i kombination.

Behandlingen pågick under tolv månader, och det visade sig vid en uppföljning efter ett år att patienter som fortsatt med donepezil i genomsnitt hade 1,9 poäng högre på SMMSE-skalan än patienter för vilka behandlingen avbrutits. Skillnaden bedöms som kliniskt relevant. Memantin gav i storleksordningen samma effekt som donepezil. För patienter som fick båda preparaten noterades ungefär samma effekt som om bara ett av preparaten gavs.

Författarna tittade även på den 60-gradiga skalan Bristol activities of daily liv­ing scale (BADLS ), som mäter hur väl patienter fungerar hemma. Totalt var skillnaden mellan grupperna som fick donepezil och kontrollerna 3,0 poäng på BADLS-skalan, vilket indikerar att behandlade klarade sig bättre hemma även om skillnaderna inte var särskilt markerade.