I Nature presenteras två studier inom området regenerativ medicin. I princip bygger forskningen på att man på konstgjord väg återskapar olika typer av celler, vävnader eller till och med hela organ, t ex kardiomyocyter som dött eller skadats vid hjärtinfarkt eller hud som förstörts vid brännskada. Utgångspunkten för de celler som tillförs varierar: ibland använder man sig av embryonala stamceller som induceras att bli olika typer av celler, ibland av adulta celler som påverkas att ombildas till önskad celltyp.

Den ena av de två nu aktuella studierna har gjorts vid University of California och bygger på att man utgått från kardiella fibroblaster som inducerats att ombildas till celler med liknande egenskaper som kardiomyocyter (cardiomyo­cyte-like). En fördel med att använda vuxna celler, i det här fallet fibroblaster, som utgångspunkt är att man inte i samma utsträckning riskerar att de ska mutera och ge upphov till en malignitet. Tekniken man använt bygger på tre transkriptionsfaktorer (Gata4, Mef2­c och Tbx5) som tillförts cellerna med hjälp av ett retrovirus. Tidigare publicerade studier har kopplat dessa tran­skriptionsfaktorer till hjärtinfarkt. In vitro-försök har också visat att man med hjälp av dem kan inducera fibroblaster, som utgör ungefär hälften av alla celler i hjärtat, att bli kardiomyocyter. Nu går man således ett steg längre och visar detta även i in vivo-försök.
Djurmodellen för hjärtinfarkt bygger på att man »stängt av« ett av kranskärlen på möss genom suturering, med infarktutveckling som följd. Därefter har man ombildat fibroblaster till kardiomyocyter med hjälp av transkriptionsfaktorerna. Man visar att de nya cellerna tycks kunna fungera som kardiomyo­cyter, bland annat svarar de på elekt­risk stimulering. Dessutom visas att infarktområdet var mindre för behandlade djur än för kontrollerna när djuren undersöktes tre månader efter behandlingen.

Den andra studien rör ögat och bygger på möss som fått genen för alfa-transducin utslagen, vilket påverkar djurens möjlighet till mörkerseende. Författarna har opererat in en prekursorcell till de ljuskänsliga stavarna som normalt finns i ögat. Runt 26 000 celler har opererats in i respektive ögas retina. Trots att bara en liten del av dessa celler verkligen integrerades med retinas övriga celler märkte man att djuren såg bättre i olika test, t ex tog de sig ut snabbare simmande ur en labyrint där visuella märken gav djuren vägledning om hur de kunde ta sig ut. Författarna hoppas att rönen ska kunna ge nya möjligheter att behandla makuladegeneration.
De båda studierna kommenteras i sektionen Nature News med att mycket händer inom området regenerativ medi­cin, men forskningen är ännu i sin linda. Innan vi ser kliniska metoder som används på människa, t ex vad gäller att återskapa kardiomyocyter som dött eller skadats vid en hjärtinfarkt, återstår mycket forskning.