Antipsykotisk medicinering skyddar mot återfall i psykos vid schizofreni. Så kan man sammanfatta en metaanalys som presenteras i Lancet. Författarna har gått igenom register och databaser såsom Cochrane schizophrenia groups specialized register, PubMed och Embase. Utifrån dessa har man sammanställt 65 studier som totalt omfattar 6 493 schizofrenipatienter. Patienternas medelålder var 40,8 år, och samtliga studier är placebokontrollerade.

Det man primärt tittat på är i vilken utsträckning antipsykotisk medicinering skyddar mot återfall i en akut psykotisk episod. Studierna skiljer sig väsentligt åt avseende upplägg, duration och vald medicinering. Vissa studier inkluderade bara patienter som haft en första psykosepisod, medan and­ra inkluderade patienter som haft sin sjukdom under många år.
Resultatet visar att inom ett år hade 27 procent av behandlade patienter återfallit i en ny psykos, jämfört med 64 procent av obehandlade. Det innebär att riskkvoten (RR) mellan behandling och icke-behandling är 0,40 (95 procents konfidensintervall 0,33–0,49). 10 procent av behandlade lades in på sjukhus inom ett år mot 26 procent av obehandlade. Effekten av antipsykotisk medicinering skilde sig markant mellan olika studier, skriver författarna, som också konstaterar att depåmedicinering överlag gav ett bättre skydd mot ny psykos än oral behandling. Man har dock inte kunnat dra några slutsatser kring hur medicinering påverkar vare sig mortalitet eller patientens möjlighet att arbeta. Det rör sig således om ett mycket grovt mått på preparatens effektivitet som författarna tagit fram, då en mängd olika studier inkluderats.

Studien kommenteras på ledarplats i Lancet med att den effekt som noteras av antipsykotisk medicinering är i nivå med vad som noteras för medicinering i allmänhet. Man kan naturligtvis fråga sig varför man gjort en metaanalys som denna. De studier som inkluderats sig skiljer sig kraftigt åt, och det slutgiltiga resultatet torde inte komma som någon överraskning. En förklaring är att antipsykotisk medicinering är förknippad med svåra biverkningar, t ex kraftig viktuppgång, sedering och tardiv dyskinesi. Det finns också forskning som indikerar att medicineringen skulle kunna medföra strukturella hjärnskador.
Kostnaderna är en annan aspekt. Enligt studien uppgår de globala kostnaderna för neuroleptika årligen till 18,5 miljarder dollar, motsvarande 120 miljarder kronor. Biverkningarna i kombination med de höga kostnaderna gör det viktigt att förstå i vilken utsträckning neuroleptika faktiskt skyddar mot nya sjukdomsepisoder. Inte minst måste politiker och beslutsfattare som allokerar sjukvårdsresurser ges kunskap om preparatens effekt, skriver författarna.
En intressant molekylärbiologisk aspekt som berörs på ledarplats är vad som händer på lång sikt med det dop­aminerga systemet vid antipsykotisk medicinering. Exempelvis har studier på råtta visat att uttrycket av D2-receptorer regleras upp. Om och i så fall i vilken utsträckning detta sker även på människa återstår dock att utreda.