I Lancet presenteras en metaanalys där författarna ställt samman studier kring screening för medfödda hjärtfel med pulsoximetri. Efter omfattande sökning i databaser som Medline, Embase och Cochrane har man identifierat 552 studier. Av dessa har 13 bedömts vara av tillräcklig kvalitet och relevans. Totalt omfattar dessa studier 229 421 nyfödda asymtomatiska barn som screenats med pulsoximetri för att upptäcka medfött hjärtfel.

Författarna sammanfattar metaanalysen med att pulsoximetri har en sensitivitet på 76,5 procent och en specificitet på 99,9 procent. Om screeningen gjordes efter det första levnadsdygnet var det förknippat med högre specificitet och lägre risk för falskt positiva fynd, där­emot påverkades inte sensitiviteten om undersökningen gjordes inom 24 timmar efter förlossningen. Siffrorna innebär att undersökningen står sig bra i jämförelse med t ex antenatalt ultraljud när det gäller att upptäcka medfödda hjärtfel.
I de flesta av studierna hade man dock exkluderat barn där misstanke om medfött hjärtfel fanns redan vid förlossningen. De studier som faktiskt inkluderade dessa barn hade en betydligt större andel falskt positiva fynd. Författarna sammanfattar metaanalysen med att metoden har moderat sensitivitet samtidigt som specificiteten är mycket hög och att den är lämplig att använda som en screeningmetod. Till fördelarna hör att den är enkel, icke-invasiv och billig. Den stora utmaningen för att metoden ska kunna användas brett för att upptäcka hjärtfel hos nyfödda är att det krävs en etablerad struktur för hur man handlägger och vidareutreder positiva fynd.