I Lancet presenteras en studie kring demens i låg- och medelinkomstländer. Författarna har använt sig av demensutvärderingsinstrumentet 10/66, som utvecklats av organisationen 10/66 Dementia Research Group. Organisationen, vars bas finns vid institutionen för psykiatri vid King’s College i London, grundades 1998 med syfte att kartlägga demens i utvecklings- och medelinkomstländer. Namnet syftar på att två tredjedelar (66 procent) av alla demensdrabbade finns i låg- och medelinkomstländer, men bara 10 procent av all populationsbaserad demensforskning sker i dessa länder. Skalan med samma namn har utvecklats för att kunna screena för demens i dessa länder och tar hänsyn till faktorer som låg utbildningsnivå och analfabetism.

Det rör sig om ett mycket stort material. Forskarna har intervjuat 12 887 individer över 65 års ålder från Kuba, Dominikanska republiken, Venezuela, Peru, Mexiko och Kina. Deltagarna kommer både från städer och från landsbygd. Av deltagarna var 11 718 inte drabbade av demens då de inkluderades. Tre till fem år efter inklusionen utvärderades deltagarna för demens med två olika instrument: 10/66-kriterierna och sedvanliga DSM-IV-kriterier. Man lyckades återintervjua och skatta 8 137 av de 11 718 individerna (69 procent) för demens. Totalt omfattar studien 34 718 personår.

Det visade sig att demensincidensen (enligt skalan 10/66) uppgick till 18,2–30,4 per 1 000 personår beroende på land. Denna nivå är i nivå med vad som brukar anges i västvärlden. Värt att notera är att diagnostik med 10/66-kriterierna gav 1,4–2,7 gånger högre demens­incidens än med DSM-IV-kriterierna.
Hög utbildningsnivå samt läs- och skrivkunnighet hör till faktorer som var kopplade till minskad risk för demens. Detta är förenligt med teorin om att människor med stora kognitiva reserver skyddas mot demens (cognitive reserve hypothesis), en teori som det sedan tidigare finns starkt stöd för, både baserat på epidemiologiska data och från en grundläggande neuropatologisk utgångspunkt.

Studien visar också att förekomst av demens var kopplad till ökad risk att avlida. Allt annat lika var skillnaderna i mortalitet mellan dementa (då studien påbörjades) och icke-dementa 1,56–5,69 gånger beroende på land. Det är inte sällan komplicerat att analysera incidens och prevalens av demens i låg- och medelinkomstländer. Det är mot bakgrund av detta som man ska se studien, som är en av de största i sitt slag. WHO räknar med att det finns 35,6 miljoner demensdrabbade världen över. År 2030 prognostiserar man att siffran kommer att uppgå till 65,7 miljoner, och år 2050 til 115 miljoner. Ungefär 70 procent av alla demensdrabbade beräknas enligt WHO ha alzheimer.