Frågan om tillförsel av kolloidal lösning av typen hydroxietylstärkelse (HES) i samband med sepsis och septisk chock har varit föremål för diskussion. För ett antal år sedan publicerades VISEP-studien, som visade på ökad förekomst av njurskada i samband med tillförsel av HES för denna typ av patienter (N Engl J Med. 2008;358:125-39). I studien användes emellertid en äldre högmolekylär lösning (200 kDa). I dag används huvudsakligen lågmolekylära lösningar, 130 kDa, med en substitutionsgrad kring 0,4 (4 av 10 glukosmolekyler har ersatts med hydroxylgrupper för att förhindra snabb nedbrytning). Nyligen publicerades en mindre studie från Frankrike och Tyskland (CRYSTMAS) som inte visade några skillnader vid randomisering av 6-procentig HES 130/0,4 (Voluven®) mot fysiologiskt koksalt. Dock fanns en tendens till överdödlighet i interventionsgruppen (Crit Care. 2012 May 24;16(3):R94).

Nu har Scandinavian starch for severe sepsis/septic shock, (6S)-studien publicerats i New England Journal of Medicine. Studien är en dansk blindad, parallell multicenter-gruppstudie, inkluderande 804 patienter som antingen erhöll 6-procentig HES 130/0,4 i balanserad lösning (Tetraspan®) eller Ringer-acetat. Forskningslösningen kunde ges under hela studieperioden, vilken var upp till 90 dagar. Medianmängden blev 3 000 ml stärkelse (interkvartiler 1 507, 5 100) i interventionsgruppen och 3 000 ml Ringer-acetat (2 000, 5 750) i kontrollgruppen (P=0,20). Resultatet visar en signifikant ökad mortalitet i interventionsgruppen vid 90 dagar (riskkvot, RR, 1,17; 95 procents konfidensintervall (CI), 1,01–1,36, P=0,03).
Här fanns också en ökad risk för beroende av dialys vid 90-dagarskontrollen. HES ökade den absoluta risken för död med 8 procent. I interventionsgruppen gavs signifikant mer blodprodukter (RR 1,20; 95 procents CI 1,07–1,36, P=0,002). Koagulationsproblem och/eller långvarig upplagring av HES-molekyler kan vara orsaker till detta.
6S-studien är mycket välgjord och har inga större brister, möjligen saknas data om hemodynamisk monitorering och övriga vårdinsatser. Man anger att alla centra följt internationella riktlinjer. Studien var dock stor och väl randomiserad.
Då mängderna av kolloider överensstämmer med tillförsel av Ringer-acetat i kontrollgruppen har det också ifrågasatts om volymeffekten vid sepsis med svårt endotelläckande patienter verkligen skiljer sig mellan kolloider och kristalloider.
Slutsatsen blir att vi rimligen helt bör avstå stärkelselösningar till patienter med svår sepsis och använda andra lösningar för att om möjligt nå bättre hemodynamisk stabilitet.
En stor randomiserad studie från Australien (CHEST) med 6-procentig HES 130/0,4 aviseras senare under året. Vi får se om denna studie ger liknande resultat.