I Pain Medicine redovisas en studie av hur ålder, kön och BMI korrelerar med smärtans ursprung vid ländryggsvärk. Studien har genomförts på ett universitetssjukhus i USA på patienter med ländryggsvärk som remitterats för utredning efter att sjukgymnastik, analgetika och NSAID inte kunnat ge lindring. 363 fall från perioden november 2007–december 2008 analyserades.
Utredningen av patienterna följde en strikt algoritm, skapad utifrån tidigare prevalensstudier, med 1) provokationsdiskografi, 2) dubbla diagnostiska medialgrensblockader (blockader av nerven till fasettleden) med lokalbedövning, 3) intraartikulär sakroiliakaledsinjektion med lokalbedövning samt 4) andra blockader.

Kriterierna för respektive diagnos följde gällande riktlinjer. Intern diskruptur: provokation av patientens ländryggsvärk vid injektion under lågt tryck och anulusruptur av minst grad 3 enligt diskografin. Fasettledssmärta: minst 75 procents smärtlindring under tiden bedövningen verkade vid bägge testen. Sak­roiliakaledssmärta: minst 75 procents smärtlindring under tiden bedövningen verkade.
Den diagnostiska utredningen fortgick till dess att patienten uppfyllde dia­gnoskriterierna, vilket innebar att de som fick diagnosen intern disk­ruptur inte genomgick ytterligare test, medan de som diagnostiserades med fasettledssmärta inte genomgick sakroiliakaledsinjektioner. För gruppen »övrig orsak« hade man alltså uteslutit de tre and­ra diagnoserna.

Med statistisk multivariatanalys jämfördes de olika diagnoserna med ålder, kön och BMI. Det visade sig att yngre patienter hade störst andel intern disk­ruptur, medan det med stigande ålder i högre grad övergick till fasettledssmärta. Den förändringen skedde fortare med ökat BMI och fortare hos kvinnor. Män upp till 35 år fick diagnosen intern diskruptur i över 90 procent. Även hos kvinnor upp till 35 år var intern disk­ruptur den vanligaste diagnosen, me­dan sakroiliakaledssmärta dominerade bland äldre kvinnor med lägre BMI. Enbart hos män i den äldsta åldersgruppen (runt 80 år) var det vanligast med någon annan orsak än intern diskruptur, fasettledssmärta eller sakroiliakaledssmärta.
Multivariatanalyser är alltid komplexa, och det är inte alltid man får resultat som speglar en klinisk vardag. Det märks även i denna studie där man, när man tittar på varje grupp för sig, får intrycket att fasettledssmärta är nästan obefintlig eftersom de flesta grupper fördelade på kön, ålder och BMI har en annan diagnos som mest trolig orsak till ländryggsvärken. Däremot är det gruppen medelålders kvinnor som dominerar bland patienter med ländryggsvärk som helhet, vilket gör att den totala prevalensen av de olika diagnoserna är 43,3 procent intern diskruptur, 31,2 procent fasettledssmärta, 17,8 procent sakroiliakaledssmärta samt 7,7 procent övriga orsaker. Detta stämmer väl med tidigare publicerade undersökningar.

Den här studien är framför allt intressant när det gäller att skapa rutiner för hur man bör utreda patienter med ländryggsvärk. Är det fråga om yngre patienter, framför allt män, bör man leta efter diskogen orsak till värken, men är det fråga om medelålders kvinnor, särskilt överviktiga, är det i första hand fasettledssmärta som bör uteslutas.