Finanskrisen, som började år 2008, kan kopplas till en klar ökning av antalet självmord i England.

Regioner med den högsta arbetslösheten verkar ha drabbats värst, enligt en studie publicerad i BMJ. År 2008, då lågkonjunkturen började, började också frekvensen engelska självmord att öka efter att ha nått den lägs­ta nivån på 20 år. Självmorden ökade då med 7–8 procent jämfört med föregående år. År 2010 började självmorden minska igen men ligger fortfarande högre än år 2007. Det har tidigare visats att lågkonjunkturer och arbetslöshet kan ha negativ inverkan på risken för självmord, men ofta har dessa fynd baserats på studier på nationell nivå.
En brittisk studie har nu undersökt variationer i arbetslöshet och självmordsrisk genom att jämföra skillnader även på regionnivå.

Författarna gjorde en tidstrendsanalys av antalet självmord under åren 2000–2007 och beräknade vilket antalet självmord borde ha blivit om tids­trenderna från dessa år fortsatte 2008–2010 (i stället för den ökning som alltså skedde). Data om självmord hämtades från nationella databaser med uppgifter som kunde spåras till 93 regioner. Dessa länkades sedan till data angående arbetslöshetsersättning i de olika regionerna.
Åren 2008–2010 beräknades att 846 fler självmord (95 procents konfidensintervall, KI, 818–877 fall) än förväntat hade inträffat bland män, givet de historiska tidstrenderna, och att 155 ytterligare fall av självmord (95 procents KI 121–189) inträffade bland kvinnor. Korttidsvariationer i arbetslöshetsgrad kunde kopplas till årliga förändringar i antalet självmord bland män men inte bland kvinnor. Bland män beräknades varje 10-procentig ökning i arbetslöshet leda till en ökning av självmord på 1,4 procent (95 procents KI 0,5–2,3). Ungefär två femtedelar av ökningen av självmord bland män kunde statistiskt härledas till variationer i arbetslöshet.

Författarna menar att detta visar på vikten av att hålla nere arbetslösheten för att minska antalet självmord. Kopplingen mellan arbetslöshet och självmord kan dock inte med denna design visas vara kausal, och författarna medger att störfaktorer (confounding), exempelvis från samtidiga andra nedskärningar i de olika regionerna, kan förekomma.