Risken för ruptur av aneurysm i hjärnan beror på aneurysmets storlek, lokalisation och form. Det visar en japansk studie som presenteras i New England Journal of Medicine.

Författarna har följt 5 720 patienter med nyupptäckta cerebrala och icke-rupturerade aneurysm. Deltagarnas genomsnittliga ålder var 63 år och en majoritet (68 procent) var kvinnor. Samtliga aneurysm var minst 3 mm i dia­meter i sin mest omfångsrika del. Den genomsnittliga storleken var 5,7 mm. Totalt rörde det sig om 6 697 aneurysm. De flesta var lokaliserade i arteria cerebri media (36 procent) och i arteria carotis interna (34 procent). Hög ålder var förknippad med större aneurysm. 91 procent av aneurysmen upptäcktes av en slump, och i de allra flesta fall var de helt asymtomatiska.
Syftet med studien var att analysera aneurysmens naturliga progression för att öka förståelsen av när de bör åtgärdas. Det är ett omfattande material. Studien omfattar totalt 11 660 »aneurysmår«. Viktigt att notera är dock att ett stort antal patienter, drygt 2 200, hade behandlats kirurgiskt för aneurysmet och exkluderades ur studien.
Totalt drabbades 111 patienter av rupturerade aneurysm, vilket innebär att 0,95 procent av aneurysmen rupturerade varje år. Författarna undersökte vilka faktorer som var kopplade till risk för ruptur och fann ett samband mellan aneurysmstorlek och risk för ruptur. När man utgick från aneurysm på 3–4 mm och jämförde med aneurysm på 5–6 mm var riskökningen bara blygsamma 13 procent (hazard-kvot, HR, 1,13). Men vid större aneurysm ökade skillnaderna: vid aneurysm på 7–9 mm var risken 3,35 gånger större än vid aneurysm på 3–4 mm. Vid 10–24 mm var risken nästan tio gånger högre (HR 9,09) och vid aneurysm över 25 mm var risken ökad med 76 gånger (HR 76,25).

Förekomst av »daughter sac« (indikerar en svag punkt i aneurysmet) var förknippad med ökad risk för ruptur. När det gäller lokalisation noterades att aneurysm i arteria communicans posterior var förknippade med ökad risk för ruptur jämfört med aneurysm i arteria cerebri media. Några statistiskt säkerställda könsskillnader i rupturrisk noterades inte. Intressant nog fann man heller inte att faktorer som rökning, hypertoni eller tidigare subaraknoidalblödning påverkade risken för ruptur, något som tidigare undersökningar indikerat.
Det faktum att ett stort antal patienter behandlats kirurgiskt och exkluderats ur studien innebär en risk att resultatet är missvisande och att riskerna av aneurysmen underskattas då de mer allvarliga aneurysmen har fallit ut ur studien.