I Nature presenteras en studie där en särskild mutation i genen som kodar för amyloidprekursorprotein (APP) kopplas till minskad risk för alzheimer.

Studien har letts av forskare från Island. I ett första steg har den kompletta arvsmassan från 1 795 islänningar analyserats. Vissa av dem hade alzheimer och andra inte. Författarna har identifierat en mutation i APP som var vanligare bland individer som inte hade alzheimer. Bland deltagare över 85 års ålder fanns mutationen hos 0,13 procent av alzheimerdrabbade och hos 0,62 procent av friska. Att mutationen är vanligare bland friska än bland alzheimerdrabbade har dessutom verifierats i två större material med 70 000 och närmare 300 000 deltagare.
Intressant nog visas också att individer med mutationen överlag tycks ha bättre kognitiv funktion oavsett om de är drabbade av alzheimer, vilket kan betyda att mutationen påverkar den allmänna kognitiva nedsättningen i samband med att vi blir äldre. Detta kan, enligt författarna, vara en indikation på att mekanismerna är de samma bakom alzheimer och vad som betraktas som »normal« kognitiv nedsättning vid stigande ålder.

APP tros spela en central roll i alzheimerutvecklingen då det klyvs till beta­amyloid, vilket i sin tur aggregerar till amyloida plack. Mutationen i fråga, som kallas A673T, gör så att en enskild aminosyra ändras (valin i stället för alanin) i en sektion av APP där proteinet klipps upp av enzymet betasekretas 1 (BACE 1). Denna ändring i sekvensen tros leda till att själva klyvningen försvåras, vilket således skulle kunna leda till minskade halter av beta­amyloid.
Stöd för detta ges i studien, då författarna i in vitro-försök visar att mutationen gör så att det bildas ca 40 procent mindre av betaamyloid. Viktigt att notera är emellertid att det rör sig om en ovanlig mutation. Bara 0,5 procent av islänningarna är bärare, enligt studien. Förekomsten är ännu lägre i Skandinavien: 0,2–0,5 procent beroende på land.