Att det finns en ärftlig komponent i artros är känt, men generna som är involverade i detta är ofullständigt kända. Nu presenteras en omfattande studie i Lancet i vilken åtta områden i arvsmassan kopplas till ökad risk för artros.
Studien omfattar 7 410 patienter från Storbritannien med svår artros i höft och/eller knä. Dessa har fått hela arvsmassan sekvenserad. Man har sedan jämfört resultatet med arvsmassan hos 11 009 kontroller. Resultaten har verifierats i ytterligare ett material med 7 473 patienter med artros och 42 938 kontroller. Samtliga deltagare i det större materialet kommer från Europa.
Totalt kopplas åtta områden i genomet till ökad risk för artros, bl a tre som sedan tidigare varit kända (generna GDF5, MCD2L och en sekvens på kromosom 7). Fem områden är där­emot okända i sammanhanget. Tre av dessa okända områden omfattar generna CHST11, PTHLH och FTO, som alla påverkar utvecklingen av benceller.
Den starkaste kopplingen till artrosrisk visas dock för en region på kromosom 3 (3p21.1) som ligger i anslutning till genen GNL3 (guanine nucleotide-binding protein-like 3). Denna gen kodar för ett protein, nukleostemin, som visat sig vara viktigt för differentiering av celler och som bl a används som markör för stamceller. Studien innebär således att antalet gener som kan kopplas till artros ökar kraftigt. Än återstår dock att visa genom vilka biologiska mekanismer dessa gener påverkar artrosrisken.