Hippocampus är ett viktigt område i hjärnan för vårt minne. Den s k NMDA-receptorn uttrycks i neuron i hippocampus och tros bl a spela en viktig roll för det spatiala minnet (dvs när vi lär oss att hitta och orientera oss i omgivningen). Nu presenteras en studie i Nature Neuroscience där detta ifrågasätts.
Författarna har använt sig av genetiskt modifierade möss som saknar NMDA-receptorer i pyramidceller och i gyrus dentatus i hippocampus. Tekniken som används för att slå ut receptorn i just dessa regioner i hjärnan på djuren är nyutvecklad. Mössen har därefter genomgått Morris water maze, ett väl etablerat test för spatialt minne.

Testet bygger på att mössen får simma i en liten bassäng fylld med grumligt vatten. Det finns en dold plattform strax under vattenytan på vilken djuren kan stå så att de slipper simma. När de nått denna lyfts de upp ur vattnet. Det gäller således för djuren att hitta plattformen för att slippa vara i vattnet. Djuren får först simma runt och lära sig hitta plattformen. Till sin hjälp att lokalisera sig har de visuella landmärken. När djuren senare sänks ned i vattnet undersöker man hur lång tid det tar för dem att, med hjälp av landmärkena som orientering, simma till den. När man jämförde möss med NMDA-receptorn utslagen med vanliga möss visade sig båda grupperna hitta till plattformen lika snabbt, vilket tolkas som att djuren med utslagen NMDA-receptor inte fått sitt spatiala minne utslaget.

Men när forskarna gjorde försöket lite mer komplicerat hände något. Man införde nämligen en blinkande lampa som stod på plattformen och markerade denna. Det fanns också ytterligare en blinkande lampa i bassängen där det inte fanns en plattform, dvs en falsk markering för plattformen. För djuren fanns det således dels vanliga visuella landmärken att följa, dels blinkande lampor. Om de valde att följa någon av lamporna riskerade de att bli lurade. Detta innebär att djuren måste lära sig att använda visuella landmärken för plattformen och strunta i lamporna då dessa riskerar leda dem fel.
I detta försök visade det sig att möss utan NMDA-receptorn hade betydligt svårare att hitta plattformen. Det innebär att deras spatiala minne tycktes sämre när det fanns flera olika informationskomponenter att ta hänsyn till. Kanske är det så, spekulerar forskarna, att NMDA-receptorn påverkar beslutsfattande baserat på det spatiala minnet snarare än minnet i sig.