En konsekutiv observationsstudie av 875 prospektivt inkluderade icke-traumatiska komafall vid två av Stockholmssjukhusens akutmottagningar har nyligen publicerats.

Studiens huvudsyfte var att undersöka om några av de vid ankomsten rutinmässigt noterade kliniska parametrarna kan användas för att särskilja metabola komafall från strukturella. Studien visade att 633 patienter (72 procent) hade en metabol bakomliggande orsak, medan resterande 242 (28 procent) inkommit med ett strukturellt koma (stroke, intrakraniell infektion eller intrakraniell tumör).
Vid ankoms­t till sjukhuset var den genomsnittliga medvetandegraden identisk i de båda grupperna (Glasgow Coma Scale = 6). Sjukhusdödligheten var 14 procent i gruppen med metabolt koma och 56 procent bland dem med en strukturell bakomliggande orsak. Bland de många kliniska parametrar som regi­stre­rats i patientjournalen på akutmottagningen visades tre vara starkt associerade med metabolt koma, nämligen låg ålder (≤50 år) (oddskvot 4,0), lågt eller normalt systoliskt blodtryck (≤150 mm Hg) (oddskvot 3,0) och avsaknad av fokala neurologiska fynd (oddskvot 8,0).
För patienter yngre än 51 år med ett systoliskt blodtryck under 151 mm Hg som inte uppvisade någon fokalneurologisk patologi var sannolikheten 96 procent för en metabol bakomliggande komaorsak. Slutsatsen är att man i sådana fall bör avvakta med DT hjärna (och i de flesta fall helt avstå från sådan) för att i stället fokusera diagnostiken och den fortsatta handläggningen mot möjliga metabola komaorsaker, som t ex förgiftning, hyponatremi eller epilepsi.