Vissa individer löper på grund av genetiska faktorer ökad risk att drabbas av fetma om de dricker mycket läsk. Det visar en studie i New England Journal of Medicine.

Studien har gjorts vid Harvarduniversitetet i Boston och omfattar tre kohorter: en med 6 934 kvinnor, en med 4 423 män och en med 21 740 kvinnor. Genetisk information om deltagarna har funnits tillgäng, liksom uppgifter om längd, vikt och kost, bl a hur mycket läsk de drack. Forskarna har tittat på 32 områden i deltagarnas arvsmassa. Samtliga dessa områden har känd koppling till fetma. Man har därefter analyserat om dessa områden kunde kopplas till deltagarnas BMI och om intag av läsk och söta drycker kunde ingå i ett eventuellt samband.
Det visade sig att kopplingen mellan riskområden för fetma i genomet och högt BMI var betydligt starkare för individer som drack läsk ofta. En slutsats av detta är att individer med genetisk risk för fetma bör vara särskilt noga med att undvika läsk.

Tidskriften presenterar ytterligare en studie i samma nummer med ett liknande tema. I en amerikansk undersökning ingick 224 barn med övervikt eller fetma som uppgav att de drack läsk varje dag. Deltagarna lottades till två grupper: en som fick allmänna kostråd och en med ett mer omfattande interventionsprogram med löpande kontakt och kostrådgivning under ett års tid i syfte att just reducera mängden läsk. Behandlingsgruppen fick även energisnåla drycker (light-läsk) levererade hem.
Efter ett år hade de behandlade gått ned i genomsnitt 2 kg mer än kontrollerna. Deltagarna i behandlingsgruppen hade dessutom i princip helt slutat dricka läsk från att ha gjort detta dagligen då studien påbörjades. Interventionsprogrammet avslutades efter ett år, men då tycktes dessvärre deltagarna i behandlingsgruppen ha återfallit i gamla (o)vanor. Efter två år noterades nämligen inga viktskillnader mellan grupperna. Just viktskillnad efter två år var dessutom studiens primära effektmått.