I en studie som inkluderar mer än 45 000 individer med reumatoid artrit framkommer att risken för venösa tromboemboliska händelser är högre bland patienter med reumatoid artrit än i normalbefolkningen, att risken är förhöjd redan kort tid efter dia­gnosen reumatoid artrit och att den inte förändras över tid. Att vårdas inneliggande verkar dock inte vara farligare med avseende på risk för venösa tromboemboliska händelser för patienter med reumatoid artrit än för normalbefolkningen.

Det har föreslagits att reumatoid artrit kan vara en riskfaktor för venösa tromboemboliska händelser, speciellt i samband med inneliggande vård. Flertalet av tidigare publicerade studier har använt hospitaliseringsdata för att identifiera patienter med reumatoid artrit och venösa tromboemboliska händelser. Ett sådant tillvägagångssätt kan leda till att individer identifieras vid tidpunkter då de av andra skäl än sin underliggande reumatiska sjukdom har ökad risk. Detta kan leda till att man drar felaktiga slutsatser om risknivåer samt om när och i vilka patientgrupper profylaktiska interventioner är motiverade. Detta är speciellt allvarligt när det gäller en patientkategori som ofta redan står på läkemedel som påverkar blodets koagulationsförmåga.

I vår studie har vi beräknat den absoluta och relativa risken för venösa tromboemboliska händelser bland patienter med reumatoid artrit i förhållande till reumatoid artrit-diagnos, sjukdomsduration och inneliggande vård. Studien inkluderade en grupp med prevalent reumatoid artrit, en grupp med ny­dia­gnostiserad reumatoid artrit och match­a­­de individer i normalbefolkningen.

Risken för venösa tromboemboliska händelser var dubbelt så hög i gruppen med prevalent reumatoid artrit som i normalbefolkningen. I gruppen med nydiagnostiserad reumatoid artrit kunde vi se att risken för venösa tromboemboliska händelser var förhöjd redan inom ett år efter dia­gnosen och att risken inte förändrades under den mer än tio år långa uppföljningstiden. Vi kunde också se att korttidsrisken efter att ha vårdats inneliggande inte var högre bland patienter med reumatoid artrit än i normalbefolkningen, som tidigare föreslagits.