Melatonin är inte effektivt för att förbättra sömnen hos barn med neuropsykiatriska funktionshinder, visar en klinisk studie i BMJ. Melatonin kan skifta faserna i sömncykeln, och på flera håll internationellt rekommenderas det som sömnmedel till barn med autism­spek­t­rum­störning, då dessa barn i snitt sover sämre än barn utan sådan diagnos. Man har dock efterlyst ytterligare kliniska prövningar för att utvärdera om denna behandling är effektiv.

I en brittisk studie randomiserades 146 barn med neuropsykiatriska störningar av varierande slag (t ex autismspekt­rum­störning med och utan epilepsi) till intag av antingen melatonin 0,5 mg 45 minuter före sänggående eller placebo dagligen i tolv veckor. För dem som tolererade melatonin 0,5 mg titrerades sedan dosen upp gradvis under studiens gång till 12 mg. För att inkluderas i studien skulle barnen haft sömnstörningar i minst fem månader, definierat som oförmåga att somna inom en timme efter sänggåendet, eller en sömntid på mindre än sex timmar i sträck. De skulle heller inte ha svarat kliniskt på försök med sömnundervisning till föräldrarna.

Total sömntid beräknades och justerades för sömntid före studiens början. Resultaten blev att melatonin förbättrade insomningen; sömnlatensen minskade signifikant med mellan 38 minuter (mätt via sömndagböcker) och 45 minuter (mätt via aktigrafi, en variant av accelerometer buren runt handleden som kan registrera sömn–vakenhetsmönster). Melatonin var dock även kopplat till en kompensatorisk grad av tidigare uppvaknande (ca 30 minuter), och effekten på total sömntid var alltså inte särskilt stark. Sekundärutfall, såsom barnets uppförande och familjefunktion, förändrades inte påtagligt. Några större biverkningar förekom inte.
Sammanfattningsvis verkade melatonin tolereras väl i denna population men åstadkom inga större effekter på sömnen. Författarna spekulerar över om melatonin med långsam frisättning kunde vara ett alternativ, men detta utvärderas inte i denna studie.