Hydroxietylstärkelse (HES) är en typ av infusionsvätska för expansion av plasmavolymen som sedan 20 år dominerat kolloidmarknaden.

Redan 2001 kom dock en studie som visade att patienter med sepsis i högre grad fick förhöjt serumkreatinin om de erhållit HES med molekylvikten 200 kDa än patienter som givits gelatinlösning [Lancet. 2001;357:911-6]. I den senare VISEP-studien befanns mängden infunderad HES (200 kDa) jämfört med Ringer-laktat vara en oberoende riskfaktor för uppkomst av njursvikt och död [N Engl J Med. 2008;358:125-38].
Läkartidningen refererade nyligen en tredje studie, kallad 6S. Där prövades HES med den mest aktuella molekylvikten (130 kDa). Drygt 800 svårt septiska patienter i Skandinavien erhöll antingen HES (Tetraspan) eller Ringer-
acetat som plasmavolymexpander [N Engl J Med. 2012;367:124-34]. Efter tre månader befanns dödligheten hos de patienter som erhållit HES vara 17 procent högre än hos dem som fått Ringer-
acetat (51 versus 43 procent). Under vårdförloppet behövde 22 procent av HES-patienterna få dialys, me­dan motsvarande siffra för Ringer-patienterna endast var 16 procent.

Det senaste bidraget om HES och njur­skador är CHEST-studien från Australien. Hela 7 000 patienter som blivit föremål för intensivvård randomiserades till att få HES med molekylvikten 130 kDa i isoton natriumklorid (Voluven) eller enbart isoton natriumklorid [1].
Resultaten visar att det inte förelåg någon skillnad i mortalitet mellan grupperna. Serumkreatinin ökade mer tydligt i HES-gruppen trots att urinvolymerna var nästan identiska. Andelen patienter som uppfyllde kriterierna för njurdysfunktion (RIFLE-R) och njur­ska­da (RIFLE-I) var visserligen större bland dem som fått isoton koksaltlösning, men kriterierna för njursvikt
(RIFLE-F) uppfylldes oftare i HES- gruppen (10,5 jämfört med 9,2 procent). Fler HES-patienter fick också behandling för att ersätta njurfunktionen (7,0 mot 5,8 procent). Biverkningarna var nästan dubbelt så vanliga efter HES-
tillförsel (5,3 mot 2,8 procent), vilket dock är mer förväntat eftersom alla kolloider har en allergisk potential.

Redan de tidigare studierna visade att HES-lösningar bör undvikas vid sepsis, vilket också är vad Europeiska intensivvårdsföreningen (ESICM) kommit fram till [2]. CHEST-studien skapar tyvärr frågetecken kring HES-lösningarnas användning inom all intensivvård. Flera anestesikliniker i Stockholm har därför redan tagit bort HES från läkemedelshyllorna.
Mekanismen bakom den beskrivna njurpåverkan efterlyses. Trots att de numeriska skillnaderna mellan grupperna i CHEST-studien var tämligen små finns det risk för att vår vanligaste kolloida infusionsvätska helt hamnar i vanrykte om inte denna biverkan på njurarna kan behärskas. Sedan länge är det känt att hyperonkotiska kolloida infusionsvätskor skadar njurarna om de ges till intorkade patienter. Det kan vara en lämplig ände att börja i. En annan infallsvinkel är att HES-molekylerna delvis fagocyteras i kroppen, vilket inte är fallet med andra kolloider.