Aktivering av epikardiet och kardiell regeneration vid hjärtskada kan me­di­e­ras av signalering i C/EBP-systemet. Det visar en studie i Science. Under embryogenesen stimulerar epikardiet proliferation av kardiomyocyter och tillhandahåller multipotenta stamceller för att bilda koronarcirkulationen och hjärtats fibrösa arkitektur. I det vuxna epikardiet är cellerna typiskt sett vilande men kan snabbt aktiveras vid hjärtskada. Det råder dock brist på funktionella studier av hur detta regleras.

En amerikansk forskargrupp tog därför fram en musmodell där hjärtats genuttryck under utvecklingen och reaktion på skada kunde studeras. Först identifi­e­rades sekvenser som själva kunde styra genuttrycket i epikardiet (kopplade till transkriptionsfaktorerna retinaldehydrogenas 2, RALDH2, och Wilms’ tumör 1, WT1). Sedan spårades vilken faktor som kunde leda till aktivering av des­sa. Genom strukturstudier av RALDH2- och WT1-sekvenser upptäcktes att båda innehöll möjliga bindningsställen för transkriptionsfaktorn C/EBP (CCAAT/enhancer binding protein). Därmed skulle C/EBP potentiellt kunna vara ansvarig för aktivering av RALDH2 och WT1, vilka i sin tur skulle kunna initiera epikardiell aktivitet. Funktionsstudier av inducerade mutationer i dessa bindningsställen stödde denna slutsats (då aktiveringen av RALDH2 och WT1 påtagligt minskade vid muterade C/EBP-former).

I ett sista steg störde man med flit signaleringen i C/EBP-aktiveringen i isch­emiskadat epikardium, vilket minskade uttrycket av RALDH2 och WT1. Man såg även att rekryteringen av neutrofiler till området, och därmed graden av inflammation, minskade. Dessutom förbättrades den kardiella funktionen (definierad som ejektionsfraktion mätt med MRI).
Författarna föreslår att produkterna nedströms om C/EBP, dvs epikardieutsöndrade cyto­ki­ner och kemokiner, i framtiden borde undersökas som molekylära mål för behandlingar med syfte att minska skada vid exempelvis ischemi.