Återkommande störande mutationer i sex olika gener verkar ha en viktig roll i utvecklandet av sporadisk autismspekt­rumstörning (ASD), om än i bara 1 procent av fallen, enligt en studie publice­rad i Science.
Det finns ett stort intresse av att förstå sällsynta gen- och de novo-mutationers roll i den genetiska bakgrunden till komplexa fenotyper som autismspektrumstörning. Beroende på den genetiska heterogeniteten vid dessa tillstånd har det varit svårt att påvisa effekter av enskilda gener.

I denna stora amerikanska studie undersöktes därför mutationer hos 2 494 probander med sporadisk ASD med exomsekvensering, dvs gensekvensering som fokuserar på den proteinkodande delen av genomet. 44 kandidatgener från redan publicerad litteratur valdes ut på basis av bl a sin association med störande mutationer och autismsyndrom. 23 av de 44 generna ligger nära betakatenin/kromatinnätverket, som ti­di­gare kopplats etiologiskt till ASD.

Man fann en högre incidens av de novo-mutationer i de 44 generna än förväntat om bara slumpen inträffat (observerat antal mutationer 27 mot förväntat antal 5,6; P < 2 × 10–9). Det fanns statistiska belägg för större mutationsbörda i sex individuella gener (CHD8, GRIN2B, DYRK1A, PTEN, TBRI och TBL1XR1).
Cirka 1 procent av ASD-pro­banderna hade en mutation i en av dessa sex gener, och mutation i CHD8 var vanligast. CHD8-mutation var kopplad till en subfenotyp med (ASD samt) makrocefali, medan DYRK1A kunde kopplas till subfenotypen mikrocefali.
Den aktuella kohorten var den s k Simons Simplex Collection (SSC), och det är oklart om resultaten är exakt generaliserbara till andra populationer med autismspektrumstörning. De sammanlagda resultaten tyder på en viktig etiologisk roll för dessa sex de novo-mutationer i vissa sporadiska fall, men det är ännu inte visat om de är tillräckliga för att ensamma orsaka tillståndet.