Allmänna hälsokontroller bland vuxna reducerar inte mortaliteten eller morbiditeten, enligt en studie i BMJ.
Allmänna hälsokontroller definieras som kontakt mellan en individ och en vårdgivare som ägnas åt att identifiera tecken, symtom eller riskfaktorer på en sjukdom som tidigare inte uppmärksammats. Kontrollen innebär en kombination av olika screeningtest med avseende på flera organsystem och syftar till att minska morbiditeten och förlänga livet. Teoretiskt kan sjukdom diagnostiseras tidigt, och vissa kan komma att förbättra sin livsstil. Men testen kan även leda till falskt positiva eller negativa resultat, och personerna kan komma att fortsätta med negativa livsvanor om kontrollen inte visar tecken på sjukdom. Det är alltså motiverat att undersöka vilka effekter sådan screening har.

I en Cochraneöversikt och metaanalys granskades samtliga randomiserade studier av allmänna hälsokontroller i friska populationer. Studierna fick inte vara inriktade på enstaka sjukdomar, personer selekterade för riskfaktorer eller på äldre. 14 studier identifierades, med sammanlagt 183 000 deltagare som randomiserats till antingen allmänna eller inga hälsokontroller. Nio studier angav data på total mortalitet, vilket gav en kombinerad riskkvot för död på 0,99 (95 procents konfidensintervall, KI, 0,95–1,03). Åtta studier angav data om kardiovaskulär död (riskkvot 1,03; 95 procents KI 0,91–1,17) och cancerdöd (riskkvot 1,01; 95 procents KI 0,92–1,12). Medianuppföljningstiden i dessa studier var 9–10,4 år.
De flesta av studierna i analysen var gamla, vilket kan begränsa generaliserbarheten till dagens situation. Det fanns dock ingen tendens till att nyare studier visade mer positiva resultat. Det kan också vara så att studierna endast randomiserade individer med låg risk för sjukdom, då de med högre risk redan fångats av vården på andra sätt.
Författarnas slutsats är därför att kliniskt riktade kontroller av personer med riskfaktorer eller misstänkt sjukdom förstås ska fortgå men att allmänna hälsokontroller av multipla organsystem i en generell vuxen population inte bör uppmuntras utan vidare forskning.