Läkarstudenter som exponeras för läkemedelsreklam i begränsad utsträckning skriver i lägre grad ut nyligen introducerade läkemedel när de är färdiga läkare. Det visar en studie publicerad i BMJ.
I USA startades år 2002 en kampanj för att öka evidensbaserad snarare än marknadsföringsbaserad läkemedelsförskrivning bland läkare. Som ett led i detta introducerade amerikanska institutioner gradvis restriktioner för kontakten (inklusive gåvor) mellan representanter för läkemedelsföretag och studenter på läkarlinjen.

En amerikansk forskargrupp har nu studerat hur läkarstudenter som inte exponerades tidigt för reklam skiljer sig från studenter utan dylika restriktioner. 14 läkarprogram granskades, som inbegrep läkarstudenter som studerat fram till 2004 och deras förskrivningsmönster från år 2008 och framåt, när de blivit självständiga förskrivare.
Som effektmått användes förskrivning av tre psykotropa läkemedel: lisdexamfetamin, paliperidon och desvenlafaxin. Dessa läkemedel användes eftersom de utgör nya varianter av läkemedel som redan finns på marknaden, och därmed inte ansågs som radikala innovationer.
Läkare som utbildat sig vid institutioner med aktiv restriktion vad gäller gåvor hade lägre sannolikhet för att skriva ut två av de tre preparaten, och läkare som utbildat sig vid institutioner med krav på jävsdeklarationer från industrin hade likaså lägre sannolikhet för förskrivning av lisdexamfetamin snarare än av äldre stimulantia (oddskvot 0,4; 95 procents konfidensintervall, KI, 0,2–0,9; P = 0,02), samt paliperidon snarare än äldre antipsykotika (oddskvot 0,3; 95 procents KI 0,1–0,9; P = 0,03). De studentkohorter som haft längre duration på restriktionsriktlinjer, eller striktare riktlinjer, hade ännu lägre förskrivning av dessa preparat.

Om ett nytt läkemedel innebär en radikal förbättring av redan existerande läkemedel på marknaden skulle studiens resultat kunna innebära att medicinska genombrott potentiellt sett kunde försenas i förskrivningen. Å andra sidan: för läkemedel som inte innebär radikala genombrott tyder studien på att restriktioner i marknadsföringen under studietiden kan begränsa förskrivningen av nyare och dyrare läkemedel, vilket skulle kunna leda till besparingar för sjukvården.
Författarna anser därför att vidare forskning bör jämföra om marknadsföringsrestriktioner ter sig påverka bara viss, eller all, förskrivning av nya preparat på marknaden.