I New England Journal of Medicine presenteras en studie i vilken man tittat på övervakning av patienter med traumatisk hjärnskada. Studien har gjorts under 2008–2011 vid sjukhus i Bolivia och Ecuador. 324 patienter över 13 års ålder som vårdades på intensivvårdsavdelning ingick. Alla hade traumatisk hjärnskada och GCS-poäng mellan 3 och 8. Den vanligaste anledningen till skadan var trafikolycka, som svarade för närmare hälften av fallen.

Deltagarna lottades till två grupper. En grupp fick standardbehandling, dvs det intrakraniella trycket mättes i hjärnparenkymet för att monitorera för­loppet och kunna intervenera vid en tryckstegring över 20 mm Hg. En annan grupp följdes med neurologiska test och DT. Deltagarna följdes sedan avseende både överlevnad och funktionella och neuropsykologiska sequelae, där det sistnämnda mättes upp till sex månader efter traumat med ett 20-tal olika parametrar, däribland minne, inlärningsförmåga samt exekutiv, språklig och motorisk funktion. Allt detta slogs samman till ett sammansatt mått med en poäng mellan 0 och 100, där 0 är sämsta tänkbara utfall.
Det visade sig att det inte förelåg några större skillnader mellan grupperna; genomsnittspoängen var 53 i gruppen som monitorerats med DT och 56 i tryckmätningsgruppen. Inte heller när man tittade specifikt på vårdtid på IVA eller mortalitet under de sex månader som följde traumat noterades några större skillnader. Sexmånadersmortaliteten var 39 procent i tryckmätningsgruppen mot 41 procent i gruppen där man använt DT och kliniska test.
I ett avseende skilde sig dock grupperna. Det var vanligare att patienter som observerats med DT fick någon typ av behandling för att skydda hjärnan, där­ibland hyperosmolär vätsketillförsel
eller hyperventilering. Intrakraniell tryck­­mätning är standard vid svår traumatisk hjärnskada på många håll i världen. Resultaten indikerar att metoden skulle kunna ersättas av kliniska test och DT då detta inte tycks påverka vare sig överlevnad, sequelae eller vårdtid på IVA jämfört med tryckmätning.