Autoreferat. DXA (dual energy X-ray absorptiometry) är standardmetoden för att mäta bentäthet (BMD). Metoden är dock relativt dyr och har begränsad tillgänglighet. DXR (digital X-ray radiogrammetry) är en metod där en röntgenbild av den icke-dominanta handen används. Genom att analysera de tre mellersta metakarpalbenen kan ett bentäthetsvärde beräknas.

I en studie publicerad i European Radi­ology undersöktes DXR:s förmåga att förutsäga risken för höftfraktur. Samtliga digitala röntgenbilder av väns­ter hand och handled samlades in från tre av Stockholms akutsjukhus och analyserades. Genom Socialstyrelsens pati­ent- och dödsorsaksregister erhölls information om eventuella höftfrakturer. Patienter över 40 års ålder utan tidigare höftfraktur och med en observationstid längre än sju dagar inkluderades.

Totalt ingick 8 257 patienter i studien (5 420 kvinnor, 2 837 män), varav 122 patienter (89 kvinnor, 33 män) drabbades av höftfraktur. Höftfrakturgrupperna var signifikant äldre och hade signifikant lägre bentäthetsvärden enligt DXR (P < 0,001). Skillnaden kvarstod även efter justering för ålder. Hazard-kvoter för höftfraktur beräknades med Cox-regression: 2,52 och 2,08 för kvinnor respektive män. ROC-kurvor (receiver operating char­ac­teristics) kon­struerades. Arean under dessa var 0,89 för kvinnor och 0,84 för män, vilket är fullt jämförbart med vad som publicerats för DXA av höft.Studien visar att man skulle kunna använda DXR till riktad screening, dvs att man i samband med röntgendiagnostik av hand/handled, t ex i samband med misstänkt handledsfraktur, även skulle kunna bedöma patientens risk för höftfraktur; detta utan att utsätta patienten för extra undersökningar eller strålning. * Två av författarna är anställda av Sectra AB, som står bakom DXR-analysen. De som stod för DXR-analyserna var blindade för all klinisk information.