Autoreferat. Fakultetsopponenter vid svenska biomedicinska disputationer kommer ofta (40–50 procent) från utlandet, även från avlägsna länder, och i avsevärt högre grad än i andra länder med framstående forskning, såsom USA och Storbritannien.

För att få en uppfattning om huruvida detta leder till bestående forskningssamarbeten jämfördes svenska och danska biomedicinska disputationer avseende förekomst av utländsk examinator och med internationell sampublikation som utfallsmått.
Fakultetsopponenterna vid 166 svenska och 168 danska biomedicinska disputationer, kandidaterna och deras handledare bedömdes med bibliometri. I Sverige kom 43 procent av examinatorerna från utlandet, medan motsvarande danska siffra var 39 procent.
I Sverige kom utländska examinatorer oftast från USA (19 procent) och Storbritannien (18 procent), medan Sverige (48 procent) var det vanligaste främmande ursprungslandet i Danmark. Utöver de nordiska länderna fanns det elva re­spektive sex länder representerande vid svenska och danska disputationer.

De utländska fakultetsopponenterna var mer meriterade sett till antal publikationer än de inhemska. Av de svenska doktoranderna som hade en utländsk fakultetsopponent var 64 procent kvinnor och 36 procent män. I Danmark var det 46 procent kvinnor och 54 procent män. En svensk och tre danska doktorander sampublicerade med sina utländska externa opponenter 4–10 år efter disputationen. Även två svenska och sju danska handledare sampublicerade med utländska opponenter.

Totalt är dock andelen sampublikationer låg, och utländska opponenter verkar inte öka det internationella samarbetet efter disputationen. Utländska externa opponenter ledde oftare till gemensamma arbeten i Danmark än i Sverige.
Detta gör det rimligt att överväga om inte utländska examinatorer (som internationellt kvalitetssäkrar disputationen och sätter en gemensam standard) i hög­re utsträckning borde rekryteras från grannländer snarare än från länder långt bort eftersom det sannolikt skulle vara mer kostnadseffektivt.