Avhandling. Att hormoner som vi i första hand förknippar med fortplantning kan spela en roll för tarmfunktionen är en relativt ny upptäckt och grunden för avhandlingen. Mer än var tionde individ i befolkningen har besvär från mag–tarmkanalen som skulle kunna härledas till en motilitetsrubbning, exempelvis irriterade tarmens syndrom (IBS). Gastrointestinala motilitetssjukdomar varierar mycket i allvarlighetsgrad, och det finns patienter som är så sjuka att de har nutritionssvårigheter och ökad mortalitet. Exempel på sådana ovanliga tillstånd är kronisk intestinal pseudoobstruktion och enterisk dysmotilitet.

Upprinnelsen till avhandlingen var en kvinna som efter upprepad in vitro-fertilisering (IVF) där man använt en gonadotropinfrisättande hormonanalog (GnRH) utvecklade kronisk intestinal pseudoobstruktion. Utredning visade att hon i enteriska nervsystemet hade låg halt av GnRH. Dessutom hade hon antikroppar mot GnRH i serum.

Sjögrens syndrom är förknippat med, förutom siccasymtom, tarmbesvär och antikroppar mot GnRH. Inom ramen för avhandlingen visades att många av dessa patienter också hade förlångsammad magsäckstömning och att detta var relaterat till immunologisk aktivitet.

Sambandet mellan GnRH och dysmotilitet studerades vidare i en undersökning på fullväggsmaterial från tarm från 22 patienter med kronisk intestinal pseudoobstruktion och enterisk dysmotilitet. Studien visade att 5 av 22 uppvisade sänkt andel nervceller innehållande GnRH. Tre av dessa patienter hade varit föremål för provrörsbefruktning.

Ytterligare 124 IVF-behandlade kvinnors undersöktes, i en ännu opublicerad studie, med avseende på tarmsymtom och GnRH-antikroppar i serum i relation till behandling med GnRH-analogen. Studien visade att behandling gav upphov till gastrointestinala symtom när den tillfördes, men svår dysmotilitet eller antikroppar mot GnRH kunde inte påvisas. Uppföljning av 62 av patienterna fem år efter behandling kunde avslöja mer buksmärta men bättre psykiskt välbefinnande än före behandling.

För att efterlikna de förhållanden under vilka indexpatienten fått IVF-behandling startades ett djurförsök, där råttor fick upprepade behandlingar med GnRH-analog. Antalet nervceller i råttans enteriska nervsystem upp till halverades av behandlingen. En spekulation är att hormonet hos råttorna, och kanske hos människa, har effekt via nedströms luteiniserande hormon (LH) eftersom sådana receptorer påvisades i tarm hos både råtta och människa och nedreglerades av GnRH-analogen.

De studier som ingår i avhandlingen ger inga entydiga svar kring GnRH:s roll i dysmotilitetssjukdomen. Fynden bekräftar och förstärker tidigare slutsatser att GnRH förefaller spela roll för tarmmotilitet. Djurförsöken är i överensstämmelse med att GnRH föreslagits kunna inducera celldöd hos vissa cancerceller och att enstaka individer skulle kunna utveckla enterisk neurondegeneration efter behandling. Ytterligare forskning är nödvändig för att fastställa eventuella orsakssamband och för att närmare precisera GnRH:s roll vid tarmbesvär.